Vad gör vi nu?

På flera håll i kyrkan innebär 2018 mycket nytt. Nya förtroendevalda ska ta plats i kyrkofullmäktige, kyrko- och församlingsråd. Nya församlings- och pastoratsgränser. Kanske nya arbetslag, delegationsordningar, avtal, rutiner och uppgifter. Det nya är ofta spännande och förväntansfullt. Ibland är det otäckt och oroligt. Oavsett – förändring är alltid ett tillfälle att tänka nytt. Tänk vilken möjlighet till utveckling som finns när man får lov att starta om.

I tider av förändring finns dock alltid risken att man går vilse i de yttre skeendena. Vem lägger schema? Hur rapporterar jag min tid? Var sker lokalbokningar? Har någon sett kopieringsmaskinen? Inte sällan har också de senaste årens kyrkliga strukturförändringar inneburit ett större fokus på att bära med sig den kommunala kyrkan in i framtiden, än av att ställa progressiva frågor om kyrkans identitet, uppdrag och verklighet: Vad innebär det att vara kyrka i våra sammanhang? Hur ser människors liv och vanor ut? Hur kan kristen tro manifesteras och levas idag och imorgon? På vilka frågor kan evangeliet tänkas rymma svar?

Det är en gemensam uppgift för kyrkans ledare och medarbetare att hjälpas åt att inte fastna i det yttre. Ta i stället chansen att besinna vad som verkligen är församlingens huvuduppgift, förutsättning och möjligheter.

Teologen och kyrkovetaren Jan Eckerdal har i olika sammanhang framhävt att kristen efterföljelse alltid bör kännetecknas av den enkla frågan: Vad gör vi nu? Frågan anmäler sig just när premisserna för att vara kyrka förändras. I någon mening förändras kyrkans kontext ständigt, menar Eckerdal. Med start vid foten av korset frågar sig lärjungarna: Vad gör vi nu? Uppståndelsen och himmelsfärden är liknande förändringar av premisserna. Helt nya lägen som aktualiserar frågan. Så har det fortsatt genom kyrkohistorien. Och lärjungar, i alla tider och på alla platser, har ställt efterföljelsens enkla fråga: Vad gör vi nu? Det är urfrågan och den passar utmärkt på tröskeln till ett nytt år med nya förutsättningar.

Tänk om 2018 blev året då Svenska kyrkans församlingar och pastorat tog sig tid att på djupet arbeta med den frågan. Tillsammans: anställda, förtroendevalda, ideella och de övriga kyrkfolket: Vad gör vi nu? Hur kan vi vara kyrka just här?

Det kan ske på olika sätt: stimulerande seminarier, fördjupande bokcirklar, inbjudna gäster, enkäter till församlingsbor, öppna rådslag, fortbildande studieresor. Fantasin sätter gränserna. En stor poäng är att idéarbetet tillåts ske på olika sätt. Att vi kan lära av varandra får aldrig skymma det faktum att varje sammanhang är speciellt. Uppdraget att vara kyrka är alltid unikt och lokalt. Det är ett skeende på en viss plats, i en särskild tid, tillsammans med unika personer. Personer som inser att, just här och nu, är det vi som är kyrka, och som därför frimodigt ställer sig frågan: Vad gör vi nu?

Gott nytt år och lycka till!