Viktigt att utveckla gemensam kompetens

Jag har suttit i flera utvecklingssamtal, både som medarbetare och som arbetsledare. Ofta, som jag tyckt, goda och konstruktiva samtal om arbetssituation och utvecklingsmöjligheter. Men sett i backspegeln, har det övergripande strategiska perspektiven saknats. Fokus har varit på individens utveckling. Rimligt i det individuella utvecklingssamtalet. Men det behöver också finnas ett gemensamt perspektiv kring kompetensutveckling.

Jag jobbar i ett projekt som handlar om fortbildning om naturvetenskap för religiösa ledare. På kontraktskonvent, utbildningskvällar och fortbildningsdagar möter jag präster, pedagoger, diakoner, förtroendevalda och andra. En del har kommit av intresse, andra för att det är en kontraktssamling som man går på oavsett innehåll. Jag hoppas ge en grundläggande orientering kring naturvetenskap och mötet mellan naturvetenskap och teologi och kristen tro. Jag vill också förmedla att det här är ett viktigt perspektiv, och att kyrkans medarbetare behöver en förhöjd kompetens kring dessa frågor.

Ur ett gemensamt perspektiv ägnar vi frågor om naturvetenskap och kristen tro för lite tid, i förhållande till dess relevans för frågor om tro, världsbild och gudsbild, och också i förhållande till intresse, nyfikenhet och religionskritiska röster i den breda allmänheten.

Men det kan inte vara ett problem som ska lösas individuellt av varje medarbetare. Alla kan inte kunna allt, eller ens orientera sig kring allt. Även om jag kan se och motivera naturvetenskapens relevans för den enskilda kyrkomedarbetaren, och därför önskar att så många som möjligt skulle ha en ”good-enough”-orientering, så inser jag samtidigt att det finns andra frågor, andra fält och andra discipliner som kyrkans medarbetare också behöver ha kunskap kring. Med ett individuellt perspektiv riskerar fortbildningssatsningar att bli nedtyngande och prestationspressande, istället för att väcka nyfikenhet, lust och utveckling.

Lösningen är ett strategiskt tänk kring fortbildning. I kyrkans olika medarbetarsammanhang bör man fundera kring den gemensamma kompetensen. Vad kan vi tillsammans mycket om och vilka kunskapsluckor finns i vår sammanlagda kompetens? Kan vi identifiera nyckelpersoner? Kan vi ge någon uppdrag, förtroende och utrymme att fortbilda sig kring något särskilt – teologins möte med naturvetenskap är bara ett exempel – för att sedan bidra med detta i den gemensamma arbetsgruppen? Kan vi se med strategiska glasögon på kompetensutvecklingen i konfirmandteamet, kyrkvärdsgruppen, prästkollegiet eller kontraktsnätverket?

Den gemensamma kompetensen behöver hela tiden utvecklas. Det individuella utvecklingssamtalet kan relatera till den gemensamma kompetensutvecklingen, och individer kan bidra med olika pusselbitar. Det finns ingen konflikt mellan den individuella utvecklingen och ett strategiskt tänk utifrån den samlade kompetensen och utvecklingen av densamma. Snarare ökar möjligheten för enskilda medarbetare att bli tagna i anspråk.