Som exempel vill jag här, helt kort, lyfta fram de personer som förespråkar förändringar i vår dopsyn. När jag läser insändare och artiklar av präster och andra som vill förändra den dop- och arvsyndslära Svenska kyrkan officiellt bekänner sig till, då undrar jag, som vanlig medlem i Svenska Kyrkan, får detta inga som helst konsekvenser?

En präst i vår kyrka lovar några saker vid sin prästvigning. Ett av prästlöftena säger att man lovar "att stå fast i kyrkans tro, rent och klart förkunna Guds ord så som det är givet i den heliga Skrift och så som det är omvittnat i vår kyrkas bekännelse, och rätt förvalta sakramenten".

Man kan alltid diskutera vad Guds ord egentligen säger i frågor som t. ex. skapelse på sex dagar eller årmiljoner - men - det som står i "vår kyrkas bekännelse" är däremot väldigt klargörande lärosatser om vad vi som evangelisk-lutherska kristna tror i vissa frågor, som till exempel dopet. När prästvigda löftesgivare nu förordar åsikter som uppenbart strider mot sina löften att stå fast och förkunna enligt "vår kyrkas bekännelse" då tycker jag att det är dags att debattera vad konsekvenserna av en övertygelse kan innebära.

Om en präst kommer fram till att den bekännelse man lovat trohet till inte längre stämmer med den egna övertygelsen då anser jag att denne bör ta konsekvenserna av detta. Här ska inte debatteras rätt eller fel dopsyn, det behövs inte eftersom vi har en klart utsagd dopsyn i "vår kyrkas bekännelse". Den som nu anser att denna dopsyn inte längre stämmer med sin egen övertygelse bör, om det finns något uns av moralisk ryggrad, ta konsekvenserna av sin övertygelse. Kan man inte gå på den fastlagda löftesvägen får man helt enkelt säga till kyrkans ledning; "Jag lovade något som jag nu inte längre kan stå för. På grund av denna min övertygelse anser jag mig nu vara tvungen att avsäga mig mitt uppdrag som präst och därmed också återta mina löften". Det är den mest rimliga konsekvensen för en prästvigd som kommer fram till att man inte längre kan stå för det som står i "vår kyrkas bekännelse".

En annan sak jag inte kan låta bli att fundera över är varför vissa personer i vår kyrka vill förändra vår kyrkas dopsyn när den dopsyn man förordar redan finns i andra kyrkor? Om nu någon präst anser att arvsynden är en förlegad syn så finns det andra kyrkor än Svenska kyrkan som inte har någon arvsyndslära. Varför inte ansluta sig till ett sådant sammanhang då?

Som medlem i en kyrka som officiellt står för den evangelisk-lutherska bekännelsen vill jag ha präster och ledare som står för denna bekännelse och förkunnar enligt den. Ville jag inte höra om arvsynden så gick jag till ett annat samfunds lokaler. Om någon präst vill förkunna något annat än vår kyrkas bekännelse står det alltid denne fritt att lämna vår kyrka och gå med i någon annan kyrka, alternativt starta en egen kyrka som tror och lär enligt dennes övertygelser. Detta är i dag en frihet vi har som inte fanns på Luthers tid. Man blir varken bannlyst eller förföljd.

Gunnar Löfgren
Uppsala