Koldioxid håller visserligen kvar värmestrålning i atmosfären men bara i ett mycket smalt frekvensområde. Och redan nu så suger koldioxiden upp 99 procent eller mer av sin favoritvåglängd; fönstret är redan så gott som stängt. Även om vi tiodubblar koldioxidhalten i atmosfären så blir det minimalt med extra värme kvar i atmosfären. Strålningen utanför detta mycket smala frekvensområde påverkas nämligen inte.
Om det verkligen är växthusgaserna som har orsakat uppvärmningen så borde temperaturen på 8–12 km höjd över tropikerna ha stigit först. Men detta temperaturavtryck i atmosfären saknas, istället har det blivit varmare på lägre höjd vilket inte borde varit fallet om växthusgaserna varit orsaken.

Mot bakgrund av detta förefaller fixeringen vid att till varje pris minska just koldioxidutsläppen som huvudlöst. Det blir förenat med oerhörda kostnader att på kort tid sänka utsläppsnivån och då har alltså en högre halt (även en mycket högre halt) en knappt mätbar effekt på temperaturen.
Om Countdown to Copenhagen får som de vill kommer det att drabba hela världsekonomin och de som blir lidande blir främst de fattiga. Visserligen talas det om ”klimaträttvisa” men det går inte ihop: det finns bara ett sätt för fattiga länder att uppnå en liknande välfärd som vi har och det är genom en kraftigt höjd konsumtion av fossila bränslen.

Detta är ju inget problem eftersom en ökning av koldioxiden ändå inte har någon större effekt; helt i onödan riskerar alltså Köpenhamnsmötet att förvärra problemet med fattigdom och hunger genom att fokusera på fel saker.

Tobias Bäckström
Osby