Allt fler präster blir utbrända

I dag är kyrkan inte längre ett förstahandsval dit människor går för att släcka sin andliga och existentiella törst eller för att finna mening med livet. Prästens ord gör ingen skillnad. Prästerna ifrågasätts som allt annat och ingen underordnar sig längre kyrkans värderingar.

I kläm mellan gammalt och nytt
Samtidigt förändras samhället. Det blir alltmer abstrakt, privatiserat och individualiserat. Förändringen har gått snabbt. Men kyrkan har inte förmått relatera till detta utan fortsätter att kommunicera med sina medlemmar på ett kollektivt plan i stället för att försöka möta varje människa på ett individuellt plan. Så ser i korthet religionssociologernas karta ut.

Allt detta utmanar prästerna som står med ena benet i gamla organisatoriska strukturer och det andra i den postmoderna verkligheten. Någonstans kommer de i kläm. Utbrändheten ök­ar och frågan om hur man skapar mening med sitt liv blir central.

Kartlagt prästers utbrändhet
Frågan om existentiell hälsa är också huvudärendet i den avhandling Lennart Belfrage lägger fram i morgon, fredag, vid Uppsala universitet i ämnet religionspsykologi. I den har han genom frågeformulär, djupintervjuer och fallstudier undersökt hur församlingspräster i Svenska kyrkan upp­lever frågorna om meningsskapande och utbrändhet.

Belfrages avhandling länkar därmed till Uppsala universitets religionspsykologiska forskning rörande existentiell hälsa i ett postmodernt Sverige.
– Prästerna säger att de saknar verktyg och instrument för att gå den postmoderna människan till mötes och inleda dialog kring de existentiella hälsofrågorna.

Få har själasörjare
Samtidigt uppger prästerna att de saknar respons på sina insatser. De upplever inte att de är efterfrågade i sin egenskap som teolog. Känslan av tomhet, tvivel på kallelsen och resignation kryper sig på. Engagemanget och entusiasmen stelnar. Meningsfrågan kommer som ett brev på posten: är detta meningen med att vara präst?

– Det heter att prästerna ska vara experter på existentiella frågor och det kan jag i princip hålla med om. Men i verkligheten är det inte så. Vart tar de vägen med alla sina begravningar? Hur underhåller de sin kallelse? Hur visar de omsorg och ansvar inför sig själva och andra om de inte ens har en egen själasörjare?

"Utbrändhet är en del av livet"
När Socialstyrelsen rapporterar om utbrändhet eller utmattning söker man en diagnos och därmed ser man utbrändhet som något som går att bota.
– Jag menar att utbrändhet är en del av livet, säger stiftspsykolog Lennart Belfrage.

Han vill i stället tala om en existentiell hälsa som inte utesluter vare sig glädje eller lidande. Oro och ängslan är centrala frågor som måste lyftas fram. Alla människor bekymrar sig över meningsfrågor, så även präster.

Belfrage säger att prästen måste utveckla existentiell kunskap parallellt med annan praktik och teoretisk kunskap. I vår tid är den moraliska lyhördheten högst betydelsefull, menar han.

Brist på mening väcker skam
– Hur ska prästen vara rustad för att möta den sekulariserade svensken som tycks leva i en gråzon av tvivel? Är prästernas tomhetskänsla tabubelagd just därför att den antyder ett meningsvakuum?

– Upplevelsen av att livet rymmer en fundamental ensamhet och att tiden är otillräcklig skapar en känsla av ångestpräglad hemlöshet. Önskan om en begriplig mening med livet är stark eftersom ledan och meningslösheten annars lätt gör sig påmind.

Känslan av skam är också vanligt förekommande i samband med utbrändhet. Om en präst känner att han/hon stelnat i sina uttryckssätt och i sitt förhållande till kallelsen, skapar det skam. Och skam är samvetets röst som talar om att man som präst inte har gjort sin plikt, menar Lennart Belfrage.

Allvarlig situation
För prästen handlar plikten om att visa omsorg och ansvar – ord som är centrala vid prästvigningen. Därför har också kyrkan ett särskilt ansvar att agera i fråga om värderingar och existentiell hälsa.
– Det förväntas att präster ska kunna hantera sin existentiella ångest. Om de inte kan göra det kommer också den pastorala skammen. Det lider många av.

– Det är okej att ha ångest och känna skam. Men låt oss tala om det. Jag vill att problemen ska tas på allvar. Läget är allvarligt, säger Lennart Belfrage.

Barbro Matzols
08-462 28 09
barbro.matzols@kyrkanstidning.se

Clergy Existence Challenged.
An Existential Psychological Exploration of Meaning-Making and Burnout Related to the Church of Sweden
Lennart Belfrage
Acta Universitatis Upsaliensis