Brett stöd för utjämnade begravningsavgifter

162 församlingar, stift och andra organisationer har fått utredningen ”Några begravningsfrågor” på remiss. Utredningen föreslår bland annat att de stora skillnaderna i begravningsavgift mellan olika församlingar och samfälligheter ska kapas i två steg.

Redan nästa år ska alla församlingar och samfälligheter i en kommun ha samma begravningsavgift. Enligt utredaren, hovrättsrådet Kathrin Flossing, ska det ordnas genom att Skatteverket beslutar om begravingsavgiften i de kommuner som har mer än en huvudman. Senast 2018 ska det bara finnas en huvudman per kommun.

Bra, tycker Norrtälje-Malsta församling, Uppsala stift. Men ”övergång till en huvudman och en begravningsavgift ska göras i ett steg och bör kunna ske tidigare än 2018”. Visby stift instämmer: ”Det vore bättre att genomföra hela förslaget på en gång och då med några års förberedelsetid.”
Kristianstads kyrkliga samfällighet tycker att det är alldeles för länge att vänta till 2018 ”ur ett ekonomiskt perspektiv. Med ett beslut innevarande år skulle tidsaspekten en huvudman per kommun kunna vara klart redan 2012.”

Målilla med Gårdveda församling, Linköping stift, ”anser att det är önskvärt att ha samma begravningsavgift i hela landet och inte bara på kommunnivå, men kommunnivån är en bra början.”
Men det tycker inte Sorsele församling i Luleå stift. De ser faror i förslaget att endast ta ut en begravningsavgift. Det ”kan kom-ma att leda till att man tvingas lägga samman församlingar som inte har något behov av detta.”

Vattholma kyrkliga samfällighet i Uppsala stift, skriver att de exempel som utredningen ger om skillnader i begravningsavgifter ur ett livsinkomstperspektiv är missvisande. Där används nämligen Blomskog-Trankils kyrkliga samfällighet som i år har upphört som huvudman, som exempel med en unikt hög begravningsavgift som inte längre finns (1,083 kronor). I år är avgiften hälften så hög där.

Kyrkonämnden i Vattholma befarar att bara en avgift i en kommun med många landsbygdsförsamlingar skulle leda till att lokalt förankrade kyrkvaktmästare och kyrkogårdsavaktmästare försvinner. Det skulle ge minskade möjligheter att hålla kyrkorna öppna och ”sämre relationer mellan dem som besöker kyrkogården och anhörigas gravar och dem som har… ansvaret för skötseln av kyrkogården.”

Skara stift ifrågasätter att knäsätta ”en princip att rättvisans gräns sammanfaller med kommun-gräns… en princip som i ett vidare perspektiv inte förefaller till alla delar genomtänkt.”
Sveriges kyrkokamerala förening stöder utredningens förslag men tycker att den hade kunnat gå ännu längre. ”En huvudman bör omfatta mer än bara en kommun om invånarantalet i kommunen understiger 10 000 invånare.”

74 kommuner är i dag så små. Kamrererna tror inte att den kyrkliga strukturen hinner anpassas till förslaget med en huvudman per kommun till 2018. Därför anser de att ”begravningsutredningens förslag ställer krav på Svenska kyrkan att kyrkomötet snarast tillåter skapande av så kallade partiella samfälligheter för begravningsverksamheten.” Det vill säga samfälligheter som bara samarbetar i de frågorna.

Liknande tankar fördes fram redan i höstas i en ledare i tidningen Kyrkogården.
Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna tycker att utredningen borde prövat vem som ska vara huvudman för begravningsverksamheten. ”Det kan ifrågasättas om det är förenligt med principen om alla människors lika värde och rättigheter att endast ett trossamfund i praktiken har monopol på begravningsväsendet i Sverige.”

Lennart Lundberg
08-462 28 08
lennart.lundberg@kyrkanstidning.se