Bröder bjuder på bröd och andakt

Det dar speciella med Taizé färgar stamningen varm i Aloys konferenscenter och sporthallar. Här leder vitklädda munkar andaktstimmarna mot en fond av upplysta segel. Stämningen intensifieras av fladdrande värmeljus och vacker musik som inramar de enkla lovsångerna som alla kan sjunga med i, där de sitter som packade sillar på cementgolven.

I sporthallarna utfordras också alla de mellan 20- och 30 000 deltagarna. Kanske ar det Bibelns valkanda brödunder som Taizéklostrets organisatörer försöker efterlikna när de två gånger om dagen slussar alla genom till synes jättelika labyrinter. Disciplinen är stenhård. Inga avvikelser eller stopp tillåts. Det är bara att följa strömmen och ta emot brödbullar, pålägg, vatten, kaka och frukt i påse och till middag till och med en uppvärmd konserv som ska ätas direkt ur burken.

Middagen intas förstås också på golvet - med egenhändigt medtagen sked. Och trots att det naturligtvis inte är några kulinariska finesser att tala om, får alla mat utan att egentligen köa och blir dessutom mätta.

Riktigt lika välorganiserad är inte hemfärden efter avslutad kvällsandakt. Trots chartrade bussar till deltagarna som bor i städerna runt omkring Rotterdam blir tunnelbanan överfull. Extrainsatta tåg och bistra ordningsvakter försöker bringa ordning. Men det tar sin tid – sådär en tre, fyra tåg - innan det kan bli tal om hemfärd.

Men allt går bra. Alla är glada och lugna och fördriver väntetiden med att sjunga mer lovsånger i väntan på morgondagen.

Annika Ahlefelt