”Det är många som har det kämpigt”

– Det är beklämmande att man kan ha jobbat hela livet och så har man ingenting sedan, säger Mia Svensson.

Tillsammans med husfar Kjell Johansson håller hon och fyra andra på att förbereda maten till den så kallade Lunda-lunchen som serveras sista onsdagen i månaden.

Vi från Kyrkans Tidning passar på att fråga om de känner igen det som statistiken visar, att många pensionärer får vända på slantarna för att få det att gå ihop.

– För egen del känner jag mig privilegierad men det är många som har det kämpigt, säger Tommy Svensson.

– Det är tur att man är gift, säger Mia Svensson och berättar att hon har en pension på ungefär
7 000 kronor.

Förutom Lunda-lunchen fixar hon soppluncher för 40 kronor på Skepptuna pastoratsgård och dit är det många kvinnor som kommer.

Eje Erixon är kyrkvärd och styrelseledamot i Skepptuna gård och han säger att ingen av dem har speciellt hög pension.

– Tack och lov byggde vi hus på 70-talet, som är avbetalat, det var tufft då men värt nu. Men det är inte alla som har det så, säger Eje Erixon.

Han tror att den generation som är äldre nu är vana vid knappa förhållanden och menar att man inte nödvändigtvis måste vara lyckligare för att man har mycket pengar.

Vad tror ni församlingarna kan göra för att stötta?

– Det är skämmigt att be om hjälp. Från kyrkans håll måste man söka upp, ringa och erbjuda skjuts, säger Mia Svensson.

Hon tror inte att folk hör av sig själva om de har det tufft ekonomiskt och Tommy Svensson instämmer.

– Men det kommer nog bli annorlunda med nästa generation, säger han och syftar både till att fler nog vågar be om hjälp och att kvinnors förutsättningar till en bättre pension har ökat.