Nyhet

Diakonen efter Knutby-intyget: Jag skrev av medmänsklighet

UPPDATERAD. En diakon i Svenska kyrkan erbjöd Knutbypastorn Helge Fossmo praktik och arbetsträning i kyrkans sociala arbete. Något som väcker starka reaktioner: "Jag borde inte ha skrivit intyget", säger diakonen till Kyrkans Tidning. "Den aktuella diakonen har i det här fallet agerat olämpligt, säger kyrkosekreterare Cristina Grenholm i en kommentar.

Livstidsdömde Knutbypastorn Helge Fossmo (som numera bytt efternamn till Iversen) har ansökt om att få sitt livstidsstraff förvandlat till ett tidsbestämt straff. Som tidningen Aftonbladet var först med att berätta har han lämnat in ett antal intyg till Örebro tingsrätt. Tillsammans med intyg från vänner, psykolog och själasörjare, finns även två intyg från diakoner i Svenska kyrkan. Diakonerna är kopplade till andlig vård inom kriminalvården, så kallade NAV-arbetare.

Den ena diakonen skriver om Fossmos vistelser på Klostret på Kumla. Av den andra diakonens intyg framgår att Fossmo och diakonen ”lagt upp en plan för hans arbete när han kommer ut”.  Enligt intyget ska Fossmos ha kommit in på en ettårig grundkurs på distans i Svenska kyrkans regi. En utbildning som , enligt diakonen, ska anstå ett år så att den stämmer bättre med Fossmos permissioner.

Intyget fortsätter: ”Efter utbildningen erbjuder jag Helge att träningsarbeta i Kyrkan i det sociala arbete jag bedriver, ett år med praktik och träning för att sätta sig in i det, och sikta på anställning efter praktik.”

”Efter många och långa samtal och promenader önskar jag som diakon att vi kan genomföra dessa aktiviteter med mig som medvandrare.  Önskar också att Helge efter lång tid kan få tidsbestämt straff, så att vi kan påbörja dessa framtidsutsikter.”

När Kyrkans Tidning når diakonen under fredagsförmiddagen hänvisar han till intervjun i Aftonbladet.

– Jag säger som jag sagt till alla andra: Vem som helst får följa med mig på aktiviteter, men jag har ingen makt anställa någon, säger diakonen.

Tror du att han skulle blivit en bra medarbetare i Svenska kyrkan?

– Jag kan inte bedöma folk på det sättet, det får kriminalvårdens bedöma.

– Sedan har jag tystnadsplikt både från kriminalvården och Svenska kyrkan. Jag kan inte kommentera eller bedöma vad människor säger eller inte säger i samtal.

Borde du ha skrivit intyget?

– Det borde jag kanske inte ha gjort. Jag skrev det utifrån hans egen vilja. Han skulle ju gå Svenska kyrkans grundkurs och sedan är det ju upp till honom att välja väg.

Vet du om han faktiskt är antagen till grundkursen, eller om det bara var något han sa till dig?

– Det vet jag inte.

– Jag skrev intyget av medmänsklighet. Precis som med alla andra så försöker jag hjälpa dem som ska ut med att säga: ”så här kan du kanske göra”, säger diakonen. 

Kyrkoherden i församlingen där diakonen arbetade under tiden då han hade kontakt med Helge Fossmo säger att reaktionerna på intyget är ”en storm i ett vattenglas”.

– Det är samma personer som påstår att biskopar gömmer korset eller att Svenska kyrkan skulle strunta i förföljda kristna som reagerar nu. Man sprider rykten om detta. Jag känner mig helt lugn i vetenskapen att en tungt kriminell person aldrig skulle bli anställd i Svenska kyrkan.

Kände du till att de samtalade om en möjlig framtid i Svenska kyrkan för Fossmo och att diakonen skrivit ett intyg?

– Nej, jag har aldrig hört talas det. Och dessutom hade diakonen slutat arbeta här när intyget skrevs.

Vad tänker du kring innehållet i intyget?

– Jag tycker att det finns lite tokiga formuleringar i diakonens brev. Men jag tror att det är ett misstag som beror på missriktad välvilja, säger kyrkoherden.  

En av dem som regerat starkt på intyget och dess innehåll är Per Westberg, förhandlare och rådgivare på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation. Han anser att det strider mot lagen om registerkontroll av personer som ska arbeta med barn.

- Om man är skyldigt till anstiftan till mord och anstiftan till försök till mord är det enligt mig oerhört svårt att vara anställd eller göra praktik i verksamhet där man regelbundet kan möta barn, säger han till Kyrkans Tidning.

Per Westberg tycker inte att det står i motsats till att förlåta en gärning.

- Jag tycker det är oerhört viktigt med förlåtelse och försoning, säger han. Självklart är Fossmo välkommen till gudstjänstgemenskap och många församlingsaktiviteter. Men om man begår väldigt allvarliga brott måste det få konsekvenser. I princip anser jag det uteslutet att han anställs i en församling.

Diakonen som skrev ett intyg åt Fossmo där han förutspådde en anställning i Svenska kyrkan kritiseras av Per Westberg, som uttrycker att en diakon ”inte äger sin vigningstjänst”.

- När man agerar i jobbet som diakon kan man inte gå utanför det regelverk som Svenska kyrkan har – uppdraget har teologiska, etiska och juridiska ramar som man måste följa, säger han.

Och någon anställning kan diakonen inte förespegla Fossmo.

- Diakonen kan inte heller lova något som möjligen kan ske i framtiden.

Kyrkosekreterare Cristina Grenholm slår fast detsamma i en kommentar på söndagen:

”Ingen anställd i Svenska kyrkan kan lova en tjänst åt någon annan. En tjänst i Svenska kyrkan föregås av ett normalt anställningsförfarande. När det gäller präster och diakoner sker dessutom en noggrann antagningsprocess. Vår bedömning är att Helge Iversens möjligheter att få tjänst i Svenska kyrkan är obefintliga. Den aktuella diakonen har i det här fallet agerat olämpligt.”

På frågan om man inte ska förlåta någon som avtjänat sitt straff svarar hon:

”Alla ska ha rätt till en andra chans. Men det innebär inte rätt till anställning i Svenska kyrkan, med det ansvar en sådan medför, och det förtroende man förväntas inge.”

Intyget har rört upp känslor på flera håll.

- Vår rekommendation är att man inte ska skriva några intyg alls av flera skäl, säger Susanne Rodmar, konsulent för andlig vård i Kriminalvården på Sveriges kristna råd (SKR) till Aftonbladet.

Helge Fossmo har vid två tillfällen ansökt att få sitt straff tidsbestämt, men har fått avslag.

LEDIGA JOBB

51

E-tidning

Kyrkans Tidning nr 47