Fältprästens svåra jobb

Den svenska patrullen som blev beskjuten var ute på ett fredligt rutinuppdrag. De bar vapnen på ryggen och hade ingen möjlighet att försvara sig när en man öppnade eld. 

– Den som sköt var någon som de litade på. Varför han gjorde det kan vi inte veta, men det är klart att många var chockade. Det finns en känsla av att vi inte kan lita på någon längre, säger Bertil Rosén.

Den ordinarie fältprästen Katarina Bäckelin hade ansvaret för den pluton som var direkt drabbad, även efter att Bertil Rosén kom till platsen. Övriga gruppchefer i den svenska styrkan hade samtal med Bertil Rosén eller den psykolog som också skickats från Sverige.

– Gruppcheferna beskrev hur stämningen i grupperna var, så att vi kunde se om det behövdes mer stöd någonstans. Jag hade också samtal med några soldater. På sätt och vis tror jag många tyckte det var skönt att jag var där tillfälligt. Det kan vara lättare att prata med någon som man inte möter varje dag i matsalen sedan.

Bertil Rosén stannade i Afghanistan i en vecka.

– När jag åkte därifrån var stämningen lite annorlunda än när jag kom. De flesta var inställda på att göra ett ännu bättre jobb än förut, berättar han.

Maria Flemström
08-462 28 06
maria.flemstrom@kyrkanstidning.se

Läs hela artikeln och bakgrund om fältpräster i Sverige i veckans nummer av Kyrkans Tidning.