Finlands fattiga köar för mat

Efter andakten börjar utdelningen
Alla får var sin nummerlapp innan de släpps in till den stora parkeringsplatsen där livsmedlen lossas från lastbilar och sorteras för utdelning. Klockan halv tio inleder kyrkoherde Veijo Vatka en kort morgonandakt. Därefter börjar matutdelningen.

Alla får ta med sig grönsaker, mjölkprodukter, korv, kött och bröd. Utbudet varierar från dag till dag beroende på vad man har fått i donationer av affärer och livsmedelsindustrin. Matkön i Kvarnbäcken är ökänd, men långt ifrån den enda i sitt slag.

Köer kvar trots tillväxt
Tiotusentals finländare hämtar gratismat från matbankerna eller brödköerna. När brödköer för första gången dök upp i gatubilden under 1990-talets ekonomiska kris, trodde de flesta finländare att de skulle försvinna så fort ekonomins hjul började rulla för fullt igen. Men de senaste 15 årens snabba ekonomiska tillväxt till trots har matköer blivit ett vardagsfenomen i ett av världens rikaste länder.

Men köerna är omdiskuterade. Många starka röster i den finska samhällsdebatten hävdar att systemet utnyttas. Att människor som egentligen har råd med mat kommer hit för att i stället kunna spendera sina pengar på sprit eller semesterresor.

Ekonomin går inte ihop
– Den bistra sanningen är att det är omöjligt att få ekonomin att gå ihop med socialbidrag. De flesta som kommer hit är så fattiga, att de inte har pengar över till en tunnelbanebiljett, berättar frivilligarbetare Sinikka Backman.

Enligt Sinikka Backman räcker socialbidragsnormens inkomster till att överleva på kort sikt, men det ger inget utrymme för oförutsedda utgifter.

– Tröskeln att komma hit är väldigt hög. Människor skäms för att behöva köa för gratismat ute i kylan och man är rädd att grannar eller bekanta ska få veta. Därför kommer man inte till matkön innan alla andra alternativ är uttömda.

Matutdelning diakonalt arbete
Sinikka Backman har flera år ansvarat för matutdelningen i Kvarnbäcken. Hon berättar att besökarantalet inte ens minskade under den rekordlånga högkonjunkturen och att flera hundra nya hjälpsökande tillkommit efter fjolårets kraftiga matprisförhöjningar. Numera kan uppemot tusen personer komma hit under en förmiddag.

Matutdelning i Kvarnbäcken är en del av Hertonäs församlings dia­koniverksamhet. Den startades under nittiotalskrisen av diakonen Liisa Rautala, som visste att människor letade mat i livsmedelaffärernas sopcontainrar.

Pensionärer, invandrare och yngre
I dag sysselsätter verksamheten 35 frivilliga och 30 praktikanter. Medelåldern för hjälpsökande ligger runt 55 år. Det finns påfallande många pensionärer och invandrare, men här syns även yngre kvinnor med barn.

Susanna Karlsson är en av de småbarnsföräldrar, som kommer till matutdelning regelbundet.
– Jag har hämtat mat härifrån sedan jag blev arbetslös för fyra år sedan. Nu är jag hemma med min dotter, som snart fyller tre.
Susanna Karlssons man är arbetslös. De har 8 000 kronor kvar av bidraget när hyran är betald.

Socialbidraget för lågt
–Jag tycker att man borde höja socialbidraget minst i samma takt som priserna på livsmedel. Den nuvarande bidragsnivån räcker helt enkelt inte till. Jag vet faktiskt inte hur vi skulle klara oss utan mathjälp, säger hon.

Sinikka Backman bedömer, att utan en rejäl höjning av minibidragen kan fattigdomen inte minskas. Men för att kunna bekämpa den effektivt, borde de lägsta lönerna också höjas kraftigt. Trots breda välfärdslösningar och socialförsäkringar har ojämlikheten och fattigdomen ökat dramatiskt i Finland under de senaste decennierna. I dag är inkomstskillnaderna lika stora som i början på 1970-talet.

Nästan en miljon fattiga
Den relativa fattigdomen har fördubblats och över 700 000 finländare lever under EU:s fattigdomsgräns.
När Finlands regering år 2007 beslöt att reformera de sociala trygghetssystemen i grunden, väckte detta förhoppningar om höjda bidrag bland de sämst ställda grupperna. Ett av reformarbetets uttalade mål är nämligen att minska fattigdomen.

– Men alla beslut för denna mandatperiod har redan fattats. Inga förbättringar till grupper i arbetsför ålder kommer att genomföras. Så brödköerna kommer att växa ytterligare, säger Heikki Hiilamo, enhetschef för yrkeshögskolan för diakoni i Helsingfors.

"Ingen verkar bry sig"
Som samhällsdebattör och forskare i socialpolitik har Hiilamo länge engagerat sig i fattigdomsproblematiken. Han är också medlem i den så kallade Sata-kommittén, som regeringen tillsatte för att förbereda det socialpolitiska reformförslaget. Nu efter ett och halv års kommittéarbete är Hiilamo påtagligt frustrerad över att inga framsteg på grundtrygghetsfronten gjorts .

– Människorna som lever på de lägsta bidragen har blivit som ett slags dödvikt för samhället. Ingen verkar bry sig om dem.
Den förhärskande inställningen, att nedpressade sociala förmåner sporrar till arbete är, enligt Hiilamo, den viktigaste orsaken till att regeringarna inte velat höja de lägsta bidragen.

Grymt resonemang utan stöd
– Det är grymt, att de otillräckliga förmånsnivåerna motiveras på detta sätt. Forskningen ger inget stöd för denna politik, den baseras uteslutande på den marknadsliberala ideologin. Des­sa människor har inte valt arbetslöshet.

Hiilamo anser, att de lägsta bidragsförmånerna borde höjas kraftigt, men man har inte ens börjat diskutera frågan.
– Hittills har man inte ens kommit överens om, hur man ska lösa det mest akuta problemet, nämligen hur alla grundskyddsförmåner ska höjas till socialbidragsnormnivån. Alla medger, att sakernas tillstånd är fullständigt idiotiskt. De fattiga måste söka stöd hos olika myndigheter, för att få den lagstadgade minimiinkomsten. Jag trodde att denna kommitté tillsattes just för att avskaffa sådana galenskaper.
   
Markku  Vuorio
redaktionen@kyrkanstidning.se