”Församlingar diskriminerar anställda med hörselskador”

Ordföranden Ingrid Stillström låter arg, när vi talas vid på telefon. Hon beskriver bakgrunden till bildandet av föreningen som i fulltext heter Hörselskadade i kyrkans tjänst – yrkes och intresseförening.
Det är många anställda i kyrkan som har erfarenhet, berättar hon, av arbetsgivare som inte tar hörselskadades behov på allvar. Anställda upplevs som besvärliga när de behöver fråga om eller vill att mötesdisciplinen ska vara stramas upp, att man inte ska prata i munnen på varandra till exempel.

Inte heller att ljudanpassa kyrkans lokaler står högt upp på agendan vilket gör att hörselskadade i praktiken exkluderas från olika sammanhang i arbetslivet, från fikarum till exempel.
– Det gäller också min egen församling. Jag kan inte vistas i fikarummet någon längre tid, i så fall skulle jag förbruka min energi för den dagen, säger hon. Ett problem som egentligen lätt skulle kunna avhjälpas med absorbenter, tillägger Ingrid Stillström. Hon förtydligar att bakgrundsljud är väldigt besvärande även för personer med ganska små hörselnedsättningar.

Ingrid Stillström är på det hela taget starkt kritisk till att många församlingar inte gör mer för sina anställda med hörselskador. I stället ställs önskemål om att ljudanpassa lokaler och liknande mot utgifter för kyrkans verksamheter. Medarbetare förhindras på så sätt att använda sin fulla potential. Dessutom, tillägger hon, skulle man genom att förbättra ljudmiljön även hjälpa de församlingsbor som hör dåligt.
– Men hörselfrågor har inte någon hög status i kyrkan. Jag har själv varit på gudstjänster där man inte använt mikrofon och när jag frågar varför så har man sagt att det inte finns någon som hör dåligt där.

Ingrid Stillström började själv få problem med hörseln under sin prästutbildning och är nu döv på ena örat, har nedsatt hörsel på det andra. Hon säger, att hon ändå som arbetsledare har ett försprång jämfört med andra hörselskadade eftersom hon har makt att lägga upp en del av arbetslagets arbete. På mötena har hon infört en strikt disciplin där alla måste räcka upp handen och inte vända sig bort när de talar till exempel.
– Kyrkan bryr sig om ”de minsta”, utan bara de friska och starka när man ställer verksamhetskostnader mot anställda med olika handikapp, hävdar Ingrid Stillström.