Frihet på fyra hjul

John Jonasson har alltid varit motorintresserad. Han säger att det ligger i generna, eftersom pappan var bilförsäljare. Saab var den första bil han köpte och sedan har han varit märket trogen.
– Jag har alltid gillat formen och ljudet på Saab. Både ljudet och lukten på tvåtaktarna är så speciellt. Och just att meka med bilar, att ta sig an svåra objekt och göra dem i ordning så de blir fina, det är jätteroligt, säger John Jonasson.
Det finns människor som älskar bilar. En sån är John Jonasson. Bilar i allmänhet men mest ändå Saab. Han har tre byggprojekt, varav ett oavslutat, nere i garaget dit han kör oss. Frågar ni mig så skulle jag säga att det står en grå och två röda bilar i garaget. Frågar ni John så har han betydligt mer att berätta.

Har du bil? Svaret är förmodligen ja. Svenskarna är en nation av lantisar, och lantisar har bil. Den är ett måste när de lokala kommunikationerna inskränker sig till en buss klockan 7.49 och en klockan 16.52. Kör du inte själv måste någon annan skjutsa.
Taxi är inte heller ett alternativ. I landsorten, där vi alla antingen bor eller har fått våra värderingar formade, är taxi något fult. Bara slösaktiga och/eller berusade människor åker taxi. Att det kan vara billigare att ta taxi då och då än att äga egen bil på heltid hör liksom inte till saken.

Egen bil har ju även andra värden. Körkortet, för det första, är ett slags vuxenexamen. Genom att erövra lappen bevisar du att du är myndig och tillräknelig. Skaffar du sedan bil har du dess­utom kammat hem frihet, rörlighet, självständighet. Nu börjar det låta lite som franska revolutionen; ”frihet, jämlikhet, broderskap”. Men faktum är att bilen har många egenskaper som känslomässigt smittar av sig på ägaren. Du blir snabb och kraftfull om din bil är det. Det gäller allra tydligast för den som har bilar som passion men även andra bilägare.

Liksom alla kapitalvaror höjer bilen ägarens status. Dessutom står just bilen för många av de värden som eftersträvas i väst – styrka, fart och oberoende. Inflytandet från USA är tydligt också på detta område. I Amerika är bilen ett ännu mer omhuldat och självklart attribut för den fria, vuxna människan.
Mot den bakgrunden är det inte konstigt att rally och racing har blivit en stor folksport. Och att bilen är den självklara högvinsten i alla tävlingar. I tv-serien Postkodmiljonären, när vanliga människor får påhälsning i stugan av programledarna, utdelas först en fet check. Därefter får de nycklarna till en bil som de lyckligt hoppar in i och kör iväg med. Bil och pengar, prinsessan och halva kungariket!
Nu är vi förvisso även många som inte har bil. Många singlar tycker att de klarar sig utan. Vissa går med i en bilpool. Andra väljer bort bil av kostnadsskäl. Och på senare år har även miljöaspekten kommit till. I min egen familj – vegetarianer utan bil – var vi i många år udda på gränsen till ömkansvärda. Nuförtiden betraktas vi som miljöhjältar. Olika falla tidsandans lotter.

Men bilens attraktionskraft undgår ingen, inte ens en inbiten icke­bilist. Lite svårt bara att förstå den. Det är därför vi står i garaget den här dagen och tittar på John Jonassons bilar.
En av de tre kärlekarna heter Saab 93 GT7-50. En sportmodell från 1958, fast just denna är från 1960. Den har John Jonasson plockat ihop själv och snyggat upp, sånär som på lackeringen som han lejt bort. När han kör den – enbart sommartid – är det ofta folk som hejar och vinkar eller kommer fram och ställer frågor.
Fyra–fem bilar har han renoverat. Vissa har han sålt, och den separationsprocessen har inte varit lätt.
– Jag hade en Saab Sonett, en gul Montecarlo. Den är tvåsitsig och ingen bra familjebil, så den sålde jag, även om det tog emot. Men du, Leo, du tyckte om att åka i Sonetten.

John Jonasson vänder sig till sonen Leo, som mycket väl kan bli tredje generationens Saabfantast. Han är bara fem år gammal men kan redan namnet på alla verktygen i bilverkstan. Och snart får han åka Sonett igen.
– Jag har en på gång, en tvåtaktare som är på väg från USA. Den är i mycket dåligt skick men jag kan nog inte låta bil. Den måste plockas isär helt och hållet och svetsas massor, säger John Jonasson förväntansfullt.

Att bli gammal och inte kunna köra längre kan orsaka en smärre livskris. Gunnar Persson, 89 år från Tyresö, har fått dålig syn och sålde bilen i höstas. Det var en omställning, men han tyck­er att han snabbt kom över det.
– Det är klart att det kändes lite tomt i början. När vi behövde åka till byggvaruhuset så sa vi att det kunde vi ha gjort när vi hade kvar bilen. Då blev man lite ställd. Men vi har trevliga grannar som hjälper till, säger Gunnar Persson.
– Man slipper ju ifrån en hel del besvär också, städning och service. Och självfallet en hel del kostnader. De fasta kostnaderna är 10 000 kronor om året, och då har jag ändå inte räknat med värdeminskningen på bilen.
Taxi är däremot inget fullgott alternativ, tycker Gunnar Persson.
– Utan bilen har vi råd att åka taxi, men det gör vi inte i onödan. Aldrig av bekvämlighetsskäl utan det ska vara snudd på nödsituation. Att ta taxi för att hälsa på barn och barnbarn, nej det gör man inte.

Brita Häll
08-462 28 14
brita.hall@kyrkanstidning.se