Gränslöst vackert

Det låter först som ett tyst klappande med händerna på en trumma. Men lyssnar man noga byter ljudet karaktär, för nej, det är inte ett slagverk som skapar rytmen mot nyckelharpans långsamma stråk. Inte heller är det flöjttoner som prövande tar form.
Det är en orgel.

I låten Gangar på Gunnar Idenstam och Johan Hedins skiva Låtar II är ljuden allt annat än en orgels. Det gillar Gunnar Idenstam. Han har gjort det till sin specialitet att tänja instrumentets musikaliska uttryck.
– Orgeln är som instrument rätt statiskt. Därför får man sträva efter att transformera den till att låta lite mer än bara en orgel, säger Gunnar Idenstam.
– Men vi är inte så många som ser på orgeln på det här viset, vi behöver vara fler.

Han har prisats för sin egenhet. Redan som 23-åring utsågs Gunnar Idenstam till vinnare i den franska prestigefyllda improvisationstävlingen Grand prix de Chartres, sedan dess har han hållit orgelkonserter över hela världen. För att få fram de olika ljudbilderna har Gunnar Idenstam utarbetat en särskild teknik.
– Mina händer och fingrar är som känsliga instrument, det är i anslaget som hela skillnaden ligger, säger han.
– Jag arbetar mycket med olika typer av anslag, och med tidsparametern som är den enda parametern i själva spelandet som man kan påverka. Hur jag tar ett ackord, hur länge jag håller det, hur mycket luft som finns före och efter ackordet har betydelse.
Med spelsättet kan Gunnar Idenstam få människor att höra helt andra ljud än vad de är vana vid i en orgelkonsert. Han skapar en slags illusion av att det till exempel är en flöjt som spelar, eller klockor som i stycket Spring song.

Det var när Gunnar Idenstam var liten som han förälskade sig, i folkmusiken och i pianot. Pappan spelade spelmanslåtar hemma.
– Det finns något i den svenska själen som slås an av musiken. Grundtonen, den vemodiga men också det kraftfulla.
Gunnar Idenstam spelade piano tidigt och övade sig mycket tekniskt. ”Jag spelade som en tok”, säger han. Samtidigt, under 1970-talet, kom det in annan musik i hans liv, folk- och symfonirock med band som svenska Contact (känd för låten Hon kom över mon) och engelska Yes. Men han höll dem på avstånd.
– Jag var så inne i den klassiska världen och tagen av pianot, därför blev det bara en avståndsförälskelse, säger han.

Men sedan slutet av 1990-talet har de två musikgenrerna som funnits i Gunnar Idenstams liv fått mötas. Han hade spelat klassiskt länge men började känna att något saknades – det som han drogs till som liten hade fått stå tillbaka alldeles för länge. Gunnar Idestam tog sig an folkmusiken. I grunden.
– Jag träffade spelmän som jag övade med. Jag till och med tog danskurser för att få in rytmen i kroppen, det krävs för att kunna spela folkmusik, säger han.
– Nu spelar jag också Bach på ett nytt sätt. Barockmusiken utgår liksom folkmusiken från dansen, den folkliga dansen har hjälpt mig att än mer hitta det dansanta i Bachs musik.

cd

Låtar II. Swedish folk tunes.
Johan Hedin och Gunnar Idenstam
Caprice records
Släpps på onsdag, den 21 april.

Lördag den 24 april hålls releasekonsert i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm.

Under 1700-talet fanns en tradition att organisten i bygden skulle vara med och spela till dans efter till exempel bröllop tillsammans med spelmännen. Det var också organisten som skrev ner många av folklåtarna, spelmännen kunde inte noter själva utan lärde sig på gehör. Relationen mellan den folkliga musiken och den kyrkliga är alltså lång. Men att låta orgeln och nyckelharpan föra en slags musikalisk dialog som på Idenstams och Hedins skiva är förstås unikt. Det som skildras i musiken blir också ett möte mellan två andliga världar, den mörka skogen och katedralen.
– Jag har en önskan att beröra på djupet, det här är inte underhållning. Jag vill locka fram känslor i dem som lyssnar, i det ingår också en tro på en högre kraft i tillvaron.
– Min musik handlar ofta om olika stämningslägen, och om en kraft som tar oss igenom svårigheter och till slut lyfter i triumf.

Elisabet Sandberg