”Hemligheten finns i Bibeln”

– Lord! Lord! Lord!
På koreanskt vis ropar Young Hoon Lee för full hals efter Gud när han leder bönen i Filadelfiakyrkan i Stockholm. Sista dagarna i augusti har han och 1 700 andra ledare inom den världsvida pingströrelsen samlats till Världspingstkonferens i Stockholm. Bland de 21 talarna, varav 19 är män, är han en höjdpunkt.

Det var 55 år sedan världens pingstvänner samlades i Stockholm på konferens sist. Då var Lewi Pethrus förgrundsgestalt för den växande rörelsen. Men i dagens Sverige, i det som vissa kallar världens mest sekulariserade land, går pingströrelsen liksom många andra samfund kräftgång. Tillväxten finns i stället på andra håll i världen, som i Sydkorea, Latinamerika, Afrika.
– Vi behöver väckelse, vi behöver eld, ropar Young Hoon Lee.
I bakgrunden byter en av kameramännen i det koreanska medieteamet plats på flaggorna på podiet så att Sydkoreas flagga bättre flankerar den nu ledande pastorn i världens största pingstförsamling, Yoido Full Gospel Church, den som före en uppdelning i flera församlingar nyligen hade runt 800 000 medlemmar.

Young Hoon Lee berättar framgångssagan: hur David Yonggi Cho började predika 1958 hem­ma hos sin blivande svärmor, med staplade fruktlådor som pulpet. Fem personer lyssnade, där­ibland predikantens blivande fru och svärmor, samt en sjätte kvinna som kom för att få skydd i regnet. Sedan följde åren med tältkyrka i slumområdet. Inom två år hade församlingen 500 medlemmar.
Frågan är: hur ser pingstledar­na där kyrkan i dag växer snabbast i världen på stagnationen i Sverige? Vad gör egentligen rörelsen här för grundläggande misstag?
Att intervjua dr Young Hoon Lee, som efterträdde Yonggi Cho som ”senior pastor” för två år sedan, är som att intervjua en statsman: tio minuter i en hotelllobby, och en stab av kostym­klädda koreanska assistenter som vaktar på sekunderna.

Du besöker nu ett av de mest sekulariserade landen i världen. Vad kan pingströrelsen, och andra kristna samfund här i Sverige, lära sig av er i Sydkorea?
– Ni har ett stort kristet arv, men vill ni se en väckelse här måste ni gå tillbaka till Bibeln. Så har det varit i alla tider. I Bibeln finns alla hemligheter bakom församlingsväxt. Viktigast av allt är bönen. Alla koreanska kristna ber mycket hårt. Vi har bönemöten varje morgon klockan fem, och det har alla kyrkor i Korea.
Men redan fyra på morgonen är det fullt med människor i kyrkan eftersom platserna inte räck­er till alla. Så de börjar be redan en timme före gudstjänsten. Young Hoon Lee brukar ge dem en halvtimmes bibelstudium, och sedan ber de igen, säger han. Alla kyrkor som lägger tonvikten på bönen i Sydkorea växer, säger han. Efter avknoppningen i tjugo nybildade församlingar återstår nu 450 000 medlemmar i Yoido Full Gospel Church. Förra året växte församlingen med 20 000 medlemmar.
– Som jag ser det, säger Young Hoon Lee, besitter ert land och er kyrka redan alla trons skatter. Men ni låser in dem i ett kassaskåp och använder dem inte!
För i väst förefaller många kristna inte be, säger han. I stället är de helt upptagna av sina vardagsliv. Men bön är någonting man måste ägna tid åt, och tillåta sig att misslyckas med, för att inse betydelsen av. Inte ens kyrkoledarna från väst som han möter, de som säger sig leva ett kristet liv, inte ens de tar sig riktigt tid att be.
– I vardagslivet är det svårt att åtminstone be en timme varje morgon. Men vi måste kämpa med det, det är helt nödvändigt, säger Young Hoon Lee uppmuntrande till journalisten när intervjutiden, sånär som exakt på sekunden, tagit slut.
Dr Isak Burger är pastor, författare och ordförande för Apostolic Faith Mission of South Africa, den största pingstkyrkan i Sydafrika. Det var han som för tiotalet år sedan formellt bad om ursäkt för att kyrkan delat upp rörelsen under apartheid i enlighet med de då rådande fyra rasgrupper­na.

Han känner igen beskrivning­en av stagnationen eller tillbakagången i Europa. En gång ingick Europa i Guds plan att sprida evangeliet över världen, det var därför Paulus missionsresor gick hit, säger han.
– I dag är det uppenbart att Europa och Skandinavien inte är den mest fruktbara jordmånen i världen, andligt sett. Och att Afrika är ett område som är extremt öppet och högpotentiellt. Hur länge det fortsätter vet bara Gud.
Samtidigt förvånas han över att, även om kyrkan vibrerar av tillväxt i Sydafrika och många andra delar av kontinenten, så ser man inte alltid konsekvensen av väckelsen som en helandeeffekt på samhället, inom politiken och ekonomin. För honom personligen är det en smärtsam sak. För det är så han tänker det: frukten av kristen andlighet är ett mer civiliserat samhälle.
– När jag gick genom Stockholm nu i eftermiddag var graden av civilisation så uppenbar – människor är tålmodiga, man lämnar rum för varandra, man hör knappt en bil tuta, det ligger nästan inget skräp på gatorna. I Sydafrika där kyrkan blomstrar däremot är ofta den raka motsatsen regel. Korruption och finansiella beroenden snarast ökar. Men visst, faktum är ändå att kyrkan växer.

Men varför tror du att många betraktar det kristna budskapet som ointressant i ett sekulariserat land som Sverige idag?
– Man kan inte säga att ett postmodernt samhälle måste betyda att människor överger kristendomen, säger Isak Burger och nämner USA som ett exempel.
Att vissa delar av världen är mer eller mindre mottagliga för evangeliet, det har snarast att göra med graden av självtillräcklighet, tror han. Historien visar att när samhället omstörtas, oavsett om det sker genom krig eller naturkatastrof, då rubbas människor i sin övertygelse på sin jordiska trygghet. Det gör människor mer mottagliga för sina andliga behov och för Gud.

Så du menar att tryggheten och vår allmänna standard i Sverige är så hög att det påverkar vårt andliga intresse?
– På sätt och vis tror jag det. I de flesta fall, skulle inte säga alla, men ju mer välfungerande och rikt ett land är, desto mindre kommer insikten om deras behov av Gud att vara. Men sedan finns undantag som Sydkorea där ekonomin växer enormt, och där kyrkan blomstrar.
Hoppet om en väckelse i Europa ser Isak Burger – i migrationen. Världen globaliseras, och det är migranterna som står för en stor del av kyrkoväxten i Västeuropa i dag.
– Också på så sätt tror jag att det är troligt att historien med urkyrkan upprepar sig, och att det kristna inflytandet kommer att återvända till Västeuropa och de skandinaviska länderna, säger Burger.

David Qviström
08-462 28 15
david.qvistrom@kyrkanstidning.se