”Jag kommer slåss för väjningsrätten”

Det har varit stundom ödesmättade tongångar efter kyrkomötets beslut förra veckan. ”Herre förbarma dig”, skrev tidningen Dagen och i Svenska kyrkan har det cirkulerat varningar om såväl massutträden som nya samfunds­bildningar.

Men Anders Wejryd vill inte svara på frågan om han ser en fara för splittring.

 – Nej, det skulle kunna tolkas som att jag ser det som en stor fråga, och det gör jag inte.

 – Men jag tror det är viktigt att inte börja med att bygga murar. Det gäller inte minst oss som fick som vi ville. Vi har ett ansvar att vara lojala mot dem som inte delar beslutet, att inte pressa dem mot deras samvete.

Ser du på sikt en liknande utveckling som den i ämbetsfrågan, att väjningsrätten för präster som inte delar beslutet försvinner?

– Nej, ämbetsfrågan och vigselfrågan går inte att jämföra. När det gäller ämbetsfrågan så har den handlat om att människor i det dagliga arbetet kan ogiltigförklara allt en präst gör på grund av kön. Vigselfrågan är en fråga som uppträder någon gång ibland och som har med arbetsfördelning att göra. Jag är övertygad om att vi med gemensamma ansträngningar kommer att sköta det här lika väl som vi gjort med frågan om välsignelsen av partnerskap.

Ändå har det redan kommit signaler, bland annat från RFSU, om att den som inte vill viga homosexuella par gör sig skyldig till di­skriminering. Vad svarar du på det?

– Skulle sådana anklagelser komma så får vi reda ut vad som hänt och visa vad lagstiftningen faktiskt säger och inte säger. Sed­an får vi samla våra argument. Jag kommer att slåss för väjningsrätten. För mig är den en del av det beslut vi tagit.

Ser du en utveckling där prästkandidater under utbildningstiden prövas utifrån sin hållning i vigselfrågan?

– Nej, det vore mycket olämpligt.

Sju biskopar — halva kollegiet — har tagit avstånd från beslutet. Hur påverkar oenigheten biskopsmötets framtida arbete?

– Inte alls, tror jag, med den förtroendefulla gemenskap vi har i biskopsmötet. Alla biskopar har gett uttryck för att när nu beslutet är taget, så gäller det att hantera det på bästa sätt. Jag är av den övertygelsen att det är bättre att stå för olika uppfattningar också utåt än att låtsas vara eniga. 

Hur ser du på de ekumeniska reaktioner som hittills inkommit?

– De är ju blandade. Vi har fått positiva reaktioner från några systerkyrkor och ledare i andra kyrkor. Men det är klart att inte minst flera afrikanska kyrkor ser vårt beslut som problematiskt, och närmandet till katolska kyrkan har inte blivit enklare. Borgågemenskapen är också klart del­ad i sin uppfattning om vad vi har gjort, även om vår gemenskap inte ifrågasätts.

– I den bästa av världar skulle vi haft några år på oss att förklara och förankra beslutet. Det försvar jag nu har i sak är ändå våra argument för beslutet. De tycker jag håller även om processen gick fort.

– Sen är det så att en del kyrkor i syd som varit beroende av mission och bistånd har dålig erfarenhet av att vi i nord tvingar på dem våra hållningar. Till dem är det viktigt att nå fram med budskapet att den här frågan är någonting som varje kyrka ska ta ansvar för i sin egen kontext. Det är inget vi ska exportera.
Hur tror du att samhällets bild av Svenska kyrkan påverkas av beslutet?

– Jag satt i en morgonsoffa i tv efter att beslutet hade tagits. Programledaren såg beslutet som ett oerhört viktigt tecken på att vi i kyrkan vill göra upp med homofobin och att vi menar allvar med talet om alla människors lika värde. Jag tyckte det var intressant och jag tror hon har rätt.

Martin Larsson
08-462 28 07
martin.larsson@kyrkanstidning.se