Kolleger kritiska till "munkavlen"

– Ingen lägger munkavle på mig. Och är det så att det är någonting som jag inte kan fixa själv så är det andra statsmakten som gäller: media. Ingen har någonsin sagt någonting negativt när jag har varit
ute i media, och det sker rätt ofta, säger Jan Johansson, rikskänd diakon i Linköping.

– Det skulle kännas befängt att få vingarna avklippta – det är ju vårt jobb att vara de utsattas röst, säger Ingrid Svedjenäs, diakon i Kalmar domkyrkoförsamling.

Gunilla Sjömar Parnell, diakon Spånga-Kista församling, understryker den goda samverkan som finns inom stadsdelen, och att man känner varandra väl.

– Däremot händer det att vi framför kritik, och då är det förstås viktigt att den är konstruktiv. I vår profession ser vi ju när människor far illa och det är vår uppgift att larma, säger Sjömar Parnell.

Ann-Kristin Sylwan, diakon med inriktning på ungdomsarbete i Falu Kristine församling, tycker att hon egentligen kan vara hur frispråkig som helst.

– Men jag tänker hela tiden att jag representerar kyrkan och inte bara är Ann-Kristin Sylwan, säger hon.

Några problem att få kritisera kommunen eller någon annan myndighet har hon inte upplevt – tvärtom känner hon sig peppad av kyrkoherden och sin arbetsledare att gå in i strider med socialförvaltningen för människor i den yttersta marginalen.

David Qviström
08-462 2815
david.qvistrom@kyrkanstidning.se

Research: Maria Flemström,
Cecilia Jaensson Wallander
och Lennart Lundberg.

Läs hela artikeln och bakgrund om yttrandefrihet och meddelarfrihet i veckans nummer av Kyrkans Tidning.