Krig i statens namn – inte Guds

Mattias Gardell tar en dubbel espresso på ett kafé på vägen från Stockholmståget till sin arbetsplats vid Teologiska institutionen vid Uppsala universitet där han innehar Nathan Söderbloms professur i  jämförande religionsvetenskap.

Vi möts för att tala om religion och konflikter och Mattias Gardell kan konstatera att det finns gott om undersökningar, som vis­ar att människor förknippar just dessa två med varandra. Åtminstone andra människors religion, för den egna är ju inte så farlig. Så tycks flertalet tänka.
– Vi lägger inte märke till det kristna korset på den svenska flaggan eller kyrkan som står i varje stad. Vi är alldeles för vana vid dem. Men vi ser omedelbart symboler för annan religiös tillhörighet, som de få kvinnorna som går med slöja på gatan eller en moské i området. Då blir det ett stort rabalder, säger Mattias Gardell.

Allt tycks ha sin orsak i det han kallar för berättelsen om den fredliga sekularismen. Vi har blivit vana att tänka att staten har befriat oss från religionens makt, när den kanske snarare bara är en annan sorts makt. De historiska krigen mellan katoliker och protestanter handlade till exempel inte i första hand om religion, utan om politisk makt.
– Staten var ju inte lösningen på en religionskonflikt, utan idén om staten var en viktig orsak till konflikten. Sedan dess har idén om staten och dess efterföljare, idén om nationalstaten, varit en pådrivande kraft i de väpnade konflikter som har varit genom historien, berättar Mattias Gardell engagerat.

Han har gjort en studie för Försvarsmakten om religioner, våld och krig. Det visade sig då att bara fyra av de 75 största krigen genom historien, fram till andra världskriget, hade en utpräglat religiös dimension. Och inte ens i de fyra fallen är bilden helt enkel. När han studerade de krig, som krävt flest människoliv från and­ra världskriget och framåt är resultatet likartat. Där är det icke-religiösa ideologier som kommunism, fascism och nazism, som har krävt ojämförligt flest offer. För att inte tala om kolonialism, som tycks vara minst lika viktig, sett över tid.

– I nationens namn bedrivs krig och människor är beredda att dö för sin frihet i mycket högre utsträckning än de är beredda att dö för Gud. Sedan kan naturligtvis konstruktörer av nationalistiska ideologier, om kriget pågår tillräckligt länge, börja hänvisa till Gud. De flesta som krigar föreställer sig ju gärna att Gud är på deras sida, precis som att rätten är på deras sida, men det är ju bara ett annat sätt att säga sam­ma sak, säger Mattias Gardell.

Så är fallet exempelvis i den lång­variga konflikten mellan Israel och Palestina, menar han. Från början handlade det om en kamp mellan sekulära nationalistiska ideologier och det var först på 1980-talet, som religionen började synas i sammanhanget, på båda sidor.
–  Det handlar där, som många konflikter gör, om de grundläggande villkoren för den mänskliga existensen. Människors tillgång till vatten, jord och försörjningsmöjligheter, ett anständigt liv, konstaterar Gardell.

Efter andra världskriget har ba­ra nio procent av alla världens krig och väpnade konflikter haft direkt med religion att göra. Dess­utom är det mycket vanligare att människor av samma religion strider med varandra, än de med olika tro.
– Att människor med samma eller liknande trostillhörighet kan bekämpa varandra är egentligen inte så konstigt. Släkten är värst. Det finns dessutom indikationer på att konflikter, som pågår mellan människor med olika religiös tillhörighet är lättare att lösa, konstaterar Mattias.

Människor från, åtminstone till namnet, kristna länder är inblandade i flest krig och konflikter. Kristendomen är världens största religion och den är spridd över hela världen. Islam är näst vanligast i konflikter, av motsvarande skäl. Men det hänger framför allt, i båda fallen, samman med den kristna västvärldens koloniala expansion. Den innefattade en erövring av territorier med övervägande muslimsk befolkning, som föga förvånande satte sig till motvärn. Denna logik har bidragit till att etablera bilden av islam och muslimer som västvärldens stora fiende.
Desto mer överraskande var det dock att en annan religion tycks vara överrepresenterad i sammanhanget. Världens dryga fem procent buddister har varit inblandade i 17 procent av alla krig och väpnade konflikter.    

– Resultatet överraskade mig, och det är alltid roligt när ens förförståelser utmanas eller punkteras. Vi har ju haft en Dalai Lama-bild av buddismen. När vi tänker på en buddist tänker vi ju inte på en person med en k-pist i handen, utan på en munk som sitter fridfullt och mediterar över världsalltets gåtor och försöker bemästra sina begär, säger Mattias och ler.
Religion är aldrig konfliktfri, lika lite som någon annan mänsklig aktivitet. Men genom Mattias Gardell går det ändå alltså att konstatera att den inte är någon huvudorsak till krig och väpnade konflikter i världen.     

Jonas Lindberg
redaktionen@kyrkanstidning.se