Kyrkan missar många av de troende

– Knappt hälften av de övertygat troende går nästan aldrig i kyrkan. Kyrkolivet är anpassat till de traditionellt kyrkliga, och det tränger bort en stor grupp troende människor.

Det säger biskop emeritus Bengt Wadensjö, direktor för Centrum för samtidsanalys — som med hjälp av opinionsundersökningsföretaget Demoskop ställt frågor om tro och andlighet till nära 3 000 personer i Sverige.

Troende har ockuperat kyrkan
Undersökningen visar att 29 procent av de svarande kallar sig troende, och 10 procent av dem kan beskrivas som övertygat troende. Men av de övertygat troende går bara lite mer än hälften — 57 procent – regelbundet i kyrkan.

– De som trivs i kyrkan har mer eller mindre ockuperat kyrkan och trängt ut de andra. Kyrkan måste försöka att nå dem som hamnat utanför också, säger Bengt Wadensjö.

Tro med inslag av nyandlighet
Han menar att många av dem i gruppen övertygat troende, som aldrig eller sällan går i kyrkan, har en tro med inslag av nyandlighet eller ödestro.

I analysen av svaren har man delat in de intervjuade i grupper utifrån deras förhållningssätt till tro och andlighet. I gruppen kallad ”religiösa” ryms personer som har en stark traditionell tro. Kvinnorna är fler, medelåldern är hög, liksom utbildningsnivån.

Stora konsumenter av medier
Susanne Wigorts Yngvesson, biträdande direktor på Centrum för samtidsanalys och lektor i etik på Teologiska högskolan i Stockholm, har granskat de svarandes medievanor, och de ”religiösa” visar sig läsa tidningarnas nyheter och ledarsidor, på tv ser de nyheter, samhällsprogram och livsåskådningsprogram.

– De är privilegierade — har hög utbildning, stabil inkomst, trygga familjestrukturer. De lyssnar på radions P1 och läser Svenska Dagbladets ledarsida.

I gruppen religiösa återfinns den kyrkogående kärnan.

Fler arbetslösa bland ödestroende
Gruppen ”nyandliga” tror å sin sida mer på övernaturliga fenomen, de tycker att ett inre sökande och harmoni är viktigt. Liksom de som tror att ens öde är bestämt på förhand — de ”ödestroende” — är de ”nyandliga” en mer stigmatiserad grupp. Deras sociala och ekonomiska status är lägre, fler är arbetslösa och låginkomsttagare, övervikten av kvinnor är stor och snittåldern lägre.

– De nyandliga och de ödestroende rör sig i en annan sfär av tänkande och upplevelser. De ställer inte kritiska frågor om förnuftet och använder inte förnuftet som instrument på samma sätt, för dem är upplevelserna målet, säger Susanne Wigorts Yngvesson.

Nyandlig profilering onödig
Bengt Wadensjö menar att skiljelinjen i dag egentligen går mellan dem som räknar med andliga upplevelser och som tror att ett levande möte med Gud är möjligt — och dem som svarar att de inte är troende. Undersökningen kategoriserar 34 procent av dem som kallar sig icke-troende för vetenskapstroende. Det är en grupp som domineras av välutbildade unga män i storstäder, intresserade av politik och vetenskap, men inte av andliga frågor.

Kyrkan har länge profilerat sig mot de nyandliga, och det i onödan, menar Bengt Wadensjö. För undersökningen visar att de nyandliga hör hemma i kyrkan, säger han, även om de också har egna andliga erfarenheter.

Inte rumsrena upplevelser
Det mest förvånande i undersökningen, tycker Bengt Wadensjö är att så många troende har andliga upplevelser som inte riktigt anses rumsrena i kyrkan.

– Upplevelser av varsel, telepati, kontakt med avlidna och andra övernaturliga erfarenheter är relativt vanliga i befolkningen, men allra vanligast bland dem som beskriver sig som troende.

– Samtidigt är kyrkan påverkad av vetenskapstron och delar mycket av dess misstro mot andliga upplevelser.

Egen upplevelse viktigast
Dagens andlighet beskriver Bengt Wadensjö som individualistisk: den egna upplevelsen och sökande betyder mer än kyrkans lära.

– Det finns ett slags upplevelse av väckelse i nyandligheten, och en sorg över att kyrkan inte ger utrymme och näring åt deras andlighet.

Men det hoppas Bengt Wadensjö att denna nya undersökning ska bidra till att förändra. Och det tänker han själv bidra till också.

– I höst kommer jag att vikariera som distriktspräst i Nacka församling. Då ska vi försöka nå de troende som inte går i kyrkan.

Kristoffer Morén
08-462 28 06
kristoffer.moren@kyrkanstidning.se

 – Det är nog rimligt att anta att en stor andel av de starkt troende som inte går till kyrkan har nyandliga trosföreställningar, säger Thorleif Pettersson.

Pettersson är professor emeritus i religionssociologi, verksam vid Ersta Sköndal högskola och en av de ansvariga för den stora studien World Values Study.
 
– Att kalla sig troende behöver ju inte betyda att man tror som man gör i kyrkan, säger han.

– Men om de traditionellt kyrkliga på något sätt utesluter dem med mer nyandliga inslag i sin tro så att de inte går, är väl mer osäkert.
 
I mindre landsbygdsförsamlingar där alla känner alla, kan den kyrkgående gruppen kanske påverka andra så att de känner sig utanför och stannar hemma, menar han, medan det är lättare att delta i gudstjänster i storstäder.
 
– Då tror jag mer att det handlar om att prästen ska vända sig till alla, inkludera nya och vara mottagarorienterad. Det gäller att prästen förstår att man vänder sig till en blandad skara.

De 10 procent som kan kallas övertygat troende har flest andliga och övernaturliga upplevelser, men det tycker Thorleif Pettersson inte är så förvånande.
 
– I gruppen finns ju inte bara personer med ett kyrkligt perspektiv på tron, utan de tror på lite vad som helst. Dessutom så ökar sannolikheten för att man ska få en andlig upplevelse om man tänker på, intresserar sig för och uppmärksammar andliga upplevelser.
 
Kristoffer Morén

– Det är ganska väntat att bara drygt hälften av de starkt troende går i kyrkan, säger Jonas Bromander.
 
Bromander är forskare på kyrkokansliet i Uppsala. Han menar att det finns flera orsaker till att troende går så pass sällan kyrkan.
 
– En del har inte möjlighet att gå, många lyssnar på radio eller ser på tv-gudstjänsten. Men det finns säkert troende med en mer nyandlig tro som inte går till kyrkan. Och i dag underhåller inte alla sin tro i sociala sammanhang, säger han.
 
Men han menar att kyrkan har stora möjligheter.
 
– Kyrkan kan nå de allra flesta och vara relevant för dem, åtminstone under några perioder och några områden i livet. Vid de stora händelserna — födelse, giftermål och död — väljer människor kyrkan, och då möter kyrkan många människor.
 
– Men sannolikt kommer de övertygat troende, flitiga kyrkobesökarna att minska i antal, säger Jonas Bromander.

Den gudstjänstfirande församlingen åldras, förklarar han, och kyrkan har inte lyckats bli lika relevant för de yngre. Men det tror Jonas Bromander att den skulle kunna bli, även om han inte har receptet på hur det skulle gå till.
 
Tanken att det skulle kunna gå lättare att nå grupper – som nyandligt troende – med en öppenhet för en andlig verklighet tycker han är vettig. Men det skulle kräva att verksamhet och kommunikation anpassas till målgruppen.
 
– Jag tror inte på en enhetslösning, det finns inte ett enda svar på hur man ska nå vidare än den snäva kyrkgående gruppen.
 
Kristoffer Morén