Kyrkans Tidnings sju argument för att låta sig granskas

1. För trovärdighetens skull.
Den organisation som tror på sin idé och verksamhet har inget att dölja. Finns lik i garderoben så har också organisationen intresse av att detta uppdagas, och då blir en extern granskning en hjälp. Den organisation som öppet låter sig granskas kan vinna större trovärdighet både som kritisk röst i samhällsdebatten och som insamlingsorganisation.

2. För att det fungerar.
Svenska kyrkan har som sektorns överlägset största organisation under tio års
tid visat att en offentlighetsprincip fungerar inom ideella sektorn.
Missionskyrkan har nu följt efter.

3. Ansvaret som utförare.
Ideella sektorn blir i allt högre grad utförare av välfärdstjänster. Det innebär att de tar över verksamhet som tidigare utförts av offentliga sektorn och alltså omfattats av offentlighetsprincipen. På vilket sätt tar organisationerna ansvar för detta arv? Hur kan brukare och anhöriga liksom allmänheten få insyn och utkräva ansvar när aktörer utan lagstadgad offentlighetsprincip tar över verksamheten?

4. Skattemedlen.
Även icke-medlemmars skattepengar går till de organisationer som tar emot bidrag eller projektpengar från stat och kommun. Runt 11 miljarder kronor av ideella sektorns intäkter kommer från skattemedel. Återrapportering till stat och kommun finns, men lättillgänglig öppenhet om hur pengarna använts är ett sätt för organisationen att ta ansvar direkt gentemot skattebetalarna.

5. Gåvomedlen.
Organisationer som tar emot gåvor eller samlar in pengar frågar inte om givarna är medlemmar eller ej. Att öppet, lättillgängligt och utan hänsyn till medlemskap redovisa hur gåvomedlen använts är ett sätt att återrapportera till givarna.

6. Lobbyistansvaret.
Vid EU-kommissionen och EU-parlamentet krävs idag i praktiken att en lobbyist registrerar sig för att kunna verka. Registret är offentligt. Tanken är att beslutsfattare och allmänhet ska få veta vem som betalar för att starka röster kommer till tals. Också i Sverige agerar organisationer inom ideella sektorn lobbyister för sina särintressen. Men finns mäktiga dolda avsändare och finansiärer som inte redovisas bakom intresseorganisationerna, och som gör organisationerna mer röststarka än medlemstalen motiverar? FRII:s kvalitetskod kräver nu att stora aktörer bakom insamlingsorganisationerna ska redovisas öppet. Fler borde följa efter.

7. För att det är svårt att argumentera mot öppenhet som en grundregel.
Åtminstone som en huvudregel borde organisationerna kunna acceptera öppenhet – sedan gör man också inom offentlig förvaltning undantag för vissa uppgifter. Svenska kyrkan har exempelvis undantag som gäller sekretess för affärshemligheter eller personalärenden.

David Qviström