Lekmännen vill jobba på sin image

– Visst har vi det. Vi är en församlings- och stiftsövergripande organisation som träffas för erfarenhetsutbyte och för att stärka vårt kristna liv, säger ordföranden Anders Nordberg lite högtravande.
Lokalavdelningarnas verksamhet organiseras i kårer. Det finns omkring 270, vilket betyder att långt ifrån alla församlingar har en lekmannagrupp.
Antalet medlemmar är dess­utom på väg nedåt, medelåldern är hög och återväxten dålig. Många lekmannakårer har lagts ner. Ändå är utvecklingen i dagens kyrka på väg mot samma läge som när organisationen bildades i början av 1900-talet, då det fanns Stockholmsförsamlingar med 8 000 tillhöriga och bara en anställd präst.
– Ja, det var ju i mångt och mycket för att stärka församlingarna och organisera frivilligarbetet som Lekmannaförbundet bildades, säger Anders Nordberg.

Men behovet av frivilligkrafter anställdes bort på 70-talet och organisationen koncentrerade sig på det som de även idag anser vara en huvuduppgift, nämligen gudstjänstliv och diakonala verksamhet.
– Du ska komma ihåg att lekmannaskap inte är vad vi lägger i begreppet i dag. Det kommer av det grekiska ordet leikos och betyder helt enkelt gudsfolk. Så vi har många präst- och diakonvigda medlemmar i våra led, förklarar Anders Nordberg.
Numera innefattar leden också kvinnor. Men de välkomnades in i föreningen först på 1970-talet.
– Förklaringen till det är att organisationen bildades för att främst få med männen i kyrkan, säger Anders Nordberg.
Men numera är kvinnor alltså numera integrerade i verksamheten, som vill få alla att växa i mission, tro och helhet över generationsgränserna.
– Det är en fråga om metodologi. Vi vill vara starkt Kristusfixerade och ha samtal kring Svenska kyrkans trosbekännelse, säger Anders Nordberg.

Inom ramen för dessa mål diskuteras allt från kvinnliga präster, till aborter och samkönade äktenskap. Men organisationen har hittills inte tagit ställning för eller emot i någon enda fråga. Det beror enligt Anders Nordberg på att ingen sådan motion lagts fram vid organisationens konvent.
– Men det kan ju mycket väl bli så, och tar vi inte ställning så kan vi kanske i stället konstatera att vi har högt i tak och att många olika åsikter ryms inom våra ramar.
Anders Nordberg understryker att Lekmannaförbundet behöver jobba på sin image och bli mer tillgängliga. I dag har föreningen en hemsida, foldrar samt en tidning som kommer fyra gånger om året. Men något aktivt värvningsarbete pågår inte, delvis kanske på grund av bristande finansiella resurser.
– Men vi är oerhört tacksamma och glada över den halva rikskollekt vi fått. Det gör stor skillnad för verksamheten.

Annika Ahlefelt
08-462 28 04
annika.ahlefelt@kyrkanstidning.se

Banade väg för frivilligarbetet i kyrkan

Lekmannaförbundet har banat väg för de ideellas plats i församlingarna. Kyrkoledare som Manfred Björkqvist och Nathan Söderblom spelat en viktig roll.
Föregångaren Själavårdssällskapet bildades som en reaktion mot konservativa kyrkopolitiker i Stockholm, som inte vill bygga nya kyrkor och anställa fler präster för stadens växande befolkning på 1890-talet.
Mönstret hämtades från en liknande sammanslutning i Danmark – Københavns Kirkesag.

Namnet Kyrkobröderna tillkom 1918 då Nathan Söderblom mäklade fred mellan kyrkliga makthavare och de kyrkokritiska lekmännen.
Församlingsbladet Vår Kyrka, Kyrkans Tidnings föregångare, startades, och två stora allmänkyrkliga möten hölls.
Den Kyrkliga frivilligkåren, folkhögskolorna i Hampnäs och Sigtuna, tidskriften Vår Lösen, Sigtunastiftelsen med bibliotek och gästhem är andra resultat av Lekmannaförbundets arbete.