Lyckad utfrågning i Västerås

Västerås stift hade valt en ny form för sin hearing med biskopskandidaterna. I en intervju på tu man hand med utfrågaren fick varje kandidat svara på en lång rad frågor om allt från småförsamlingarnas överlevnad till bibliska under. 

I varsin fåtölj — lämpligt nog i Svenska kyrkans färger rött och gult — möttes utfrågaren och journalisten Ann Lystedt och biskopen in spe. Det blev en grundlig intervju där kandidaterna fick till stora delar samma frågor. 

Kandidaterna hade sannolikt inte kommit ända till dagens gallring om de inte kunnat svara både klokt och kunnigt på de mest skilda frågor. Därför fick åhörarna höra uttalanden som att kyrkan ska samverka med andra goda krafter i samhället och ge utsatta röst och att klimathotet är vår tids största samhällsfråga. I det folkkyrkligt präglade Västerås stift var alla fem också överens om att den öppna folkkyrkan är av godo: den kyrka som har djupa rötter kan också rikta sig utåt, påpekade flera.

Inte utnött
Några frågor skilde sig åt, utifrån den enskilda kandidatens bakgrund. Med Margarethe Isberg skulle stiftet få en biskop som varit chef i 19 år, de senaste sju som domprost i Västerås. Hur undviker du att bli utnött, blev frågan.

– Jag känner mig inte utnött, svarade Margarethe Isberg. Om jag skulle bli biskop blir det en nytändning — nya uppgifter, människor, utmaningar.

Hon fick också kommentera den bolagisering av prästlönetillgångar som Västerås stift försökt sig på, men som Svenska kyrkans överklagandenämnd inte godkänner — en framtidsväg kallade Margarethe Isberg konstruktionen, och hon betecknade överklagandenämndens utslag "märkligt". 

Kommer utifrån
Håkan E Wilhelmsson, domprost i Lund, är den ende av de fem kandidaterna som inte har någon anknytning till stiftet. Han såg inte bara nackdelar med det.

– Jag behöver inte ha falska lojaliteter, jag har inte varit med om att fatta beslut som sedan har visat sig vara felaktiga, sa han.

Han har kallats församlingsdoktor sedan han fått flera uppdrag att gå in som kyrkoherde i konfliktförsamlingar. På frågan om hur bra han själv är på att hantera konflikter svarade han att han kunde bli bättre, men att han på en skala "hör till den övre halvan". 

– Jag är inte konflikträdd, sa han.

Väntar in känslorna
Sven Hillert, rektor vid Pastoralinstitutet i Uppsala, fick frågan om han intellektualiserar konflikter alltför mycket.

– Vid alla större beslut behöver jag backa ett steg — tankarna om vad jag ska göra kommer först, men jag behöver ha med känslorna också, svarade han.

På frågan vad hans fyra barn — där den yngsta är 14 år — har betytt för hans teologi svarade han:

– Gud visar genom våra barn att den här världen är viktig och vi är viktiga, sa han. Barn hjälper en tillbaka till nuet och håller en kvar i verkligheten.

Kan fortsätta som kyrkoherde
Thomas Söderberg, kyrkoherde och direktor för Sankt Lukasstiftelsen, är veteran bland kandidaterna: han ställer upp i biskopsval för åttonde gången. Han beskrev sig som uthållig — "det är alltid lite spännande att vara med när de funnits folk som sagt att man skulle bli bra som biskop".

Om du inte blir biskop är det okej att fortsätta som kyrkoherde i Enviken?

– Jajamänsan.

Thomas Söderberg har en tydlig politisk hemvist i centern och har arbetat som ombudsman i tio år. Han såg inga problem med det, tvärtom.

– Varje medborgare borde vara politiskt engagerad. Vi skulle behöva massor av politiker, eftersom det är att vara del av ett samhällsskapande, sa han.

Lärde om längtan
En av kandidaterna, Christina Schenning, har anklagats för att bedriva valkampanj sedan hon bjudit in till ett antal samtal. Utfrågaren Ann Lystedt konstaterade: vi kommer inte förbi den frågan. 

Var det en kampanj?

– Nej, det tycker jag inte. Det var en öppen inbjudan att diskutera, jag kunde inte i min vildaste fantasi tänka att det skulle uppfattas som en kampanj, sa Christina Schenning. Jag tror inte jag har några tips till Hillary Clinton.

Vad gav samtalen?

– Jag lärde mig vilken oerhörd längtan vi har allihop efter Gud, och om den tro vi har, sa hon.

Christina Schenning som i dag är utbildare vid Räddningsverket, var tidigare kyrkoherde i Kista. Där uppstod en konflikt med den lokala EFS-föreningen. 

Hur ser du på EFS och andra inomkyrkliga rörelser?

– Det är oerhört positivt med alla som vill vara med i församlingslivet, men inte för att driva en rörelse i rörelsen, sa Christina Schenning.

Diakonifrågor
Trots att utfrågningen var flera timmar lång gav de åhörare som Kyrkans Tidning talade med enbart positiva omdömen.

– Jättebra, en rolig tillställning sa diakon Marja-Leena Andersson från Västerås.

Hon hade kommit enbart av eget intresse och lyssnade extra på frågor kring diakoni.

– Vi har skickat in frågor men inte alla är med, sa hon.

Rolf Karlsson, elektor från Stora Tuna, hade en uppfattning om vem han ska rösta på redan före utfrågningen.

– Men jag är mycket öppen, så det här skulle kunna påverka.

Vad behöver Västerås stift för biskop?

– Jag vet inte om vi behöver en organisationsledare, eller en präst i första hand, men jag lutar åt en organisationsledare, sa han.

Duglighet viktigast
Inga-Lill Gustavsson, präst från Västerås Lundby, hade ingen favorit före utfrågningen. Hon tyckte den gav en bra bild av kandidaternas personligheter och åsikter. 

Hur ser du på en kvinna som nästa biskop?

– För mig är det ingen större fråga, det viktiga är att få den mest dugliga, sa hon. 

Sören Ericson, elektor från Borlänge, hade bestämt sig för en kandidat redan före utfrågningen, "men det kan ju bli en andra omgång". 

Vilken typ av biskop behöver stiftet?

– Jag tror inte vi är betjänsta av någon som är helt ny för stiftet, sa han. Och så fort som samhällsutvecklingen går behöver biskopen inte sitta i tjugo år.

Cecilia Jaensson Wallander
08-462 28 11
cecilia.jaenssonwallander@kyrkanstidning.se