Många äldre i nöd ber inte själva om hjälp

Pensionär till pensionär på Norrmalm är en stödgrupp på Facebook där äldre människor kan hjälpa varandra med presentkort till mat, möbler eller biljetter till evenemang.

Enligt en rapport från Pensionsmyndigheten lever nästan 12 procent av personer över 65 år under så kallad låg ekonomisk standard. Det innebär att cirka 231 500 äldre, utifrån EU:s fattigdomsgräns 2016, hade en inkomst under 11 830 kronor i månaden. Nära två tredjedelar av dessa är kvinnor.

Christer Schwartz ger några exempel på vad fattigdomen rent konkret kan innebära; en änka som bara lever på fil de sista dagarna innan pensionen kommer eller en man utan möbler i lägenheten.

Idén till gruppen kom från ett liknande koncept, Familj till familj, som han startade när han jobbade i Visby. Det började med att någon hade hört att flera familjer inte hade råd att ge sina barn en julklapp och så var insamlandet i gång.

Christer Schwartz är nu diakon i S:t Johannes församling i Stockholms innerstad. Ett på ytan rikt område där antalet med försörjningsstöd är bland de lägsta i landet, samtidigt menar han att klyftan är väldigt djup och mörkertalet stort.

– Det är ofta kvinnor som inte ber om hjälp, utan de svälter hellre, säger Christer Schwartz.

– Man vill inte gå till socialen för att det ställs så många krav, det är motprestationer hela tiden, säger Elisabeth Peterson.

Hon har tidigare jobbat inom psykiatrin, är ideellt engagerad och sedan en tid tillbaka en av de drygt 160 pensionärerna i Facebookgruppen.

– Jag tittar om det är någon som behöver något. I dag kan jag ge men en dag kanske det är jag som behöver hjälp, säger Elisabeth Peterson.

– Det här är diakoni där församlingsborna blir involverade. De gör något för kyrkan när de hjälper människor, säger Christer Schwartz.

Eftersom många inte själva ber om hjälp har det för Christer Schwartz blivit viktigt att jobba uppsökande. Till exempel att i samband med kaféverksamhet berätta vad kyrkan kan göra.

– Det är viktigt att våga se nöd. Som diakon går jag dit ingen annan går.

Vad är det många behöver men inte har råd med?

– Behovet är framförallt mat. Jag lämnar ut presentkort till matbutiker flera gånger i veckan. Prio två är konstigt nog möbler. Det finns folk som inte har möbler, inga riktiga sängar.

Det kan även handla om aktiviteter som biljetter till bio och teater eller skjuts till något evenemang.

Pensionär till pensionär finns också i Visby och Christer Schwartz tycker sig se en skillnad gällande öppenheten där jämfört med Stockholm. På Gotland skriver folk själva i gruppen vad de behöver men i Stockholm går oftast förfrågningarna genom honom.

– Det är en tyst grupp.

Han tror det kan ha att göra med att fler känner varandra på ön medan Stockholm kan vara mer anonymt.

– Här är man mer instängd, du vet inte vem grannen tvärs över är.

Elisabeth Peterson håller med.

– Jag har bott på Gärdet i två och ett halvt år, jag har inte sett min närmaste granne en enda gång.

Men gruppen i Visby har funnits längre så det kan också vara en tidsfråga. Christer Schwartz tycker det är konstigt att konceptet inte finns på fler platser och hoppas att fler församlingar vill starta stödgrupper. Snart kommer en grupp från Västerås på studiebesök.

– Jag försöker berätta om det vi gör här och får man till ett samarbete så sprider det sig vidare.