Mikrofinanser: 100 miljoner står på spel

På tisdag hålls ordinarie bolagsstämmor i de sex bolag som var inblandade i en möjlig fusionsprocess tidigare i höstas. Eftersom några av aktieägarna sa nej till fusionen, som krävde en hundraprocentig uppslutning från aktieägarna, gick planerna om intet.

Nu fokuseras på varje enskilt bolags hantering av långivare och behovet av aktieägartillskott i form av lån som omvandlas. Ett nej till omvandling av lånen innebär i praktiken att samtliga sex bolag går i konkurs.

– Var detta slutar vet ingen i dag, men det är styrelsernas sista försök då fusionen mellan bolagen inte blev av. Lite synd att det blev så eftersom det kostar mer att sköta fler bolag än ett, säger Ulf Ragnerstam, kanslichef i Huddinge pastorat som har köpt in sig i bolagen för sammanlagt omkring en halv miljon kronor och lånat ut 5,5 miljoner kronor.

– Styrelserna gör vad de kan, och de bör få en eloge. De hade också kunnat besluta om likvidation.

Men även om det är oklart vad som kommer att hända, är besluten på bolagsstämmorna slutgiltigt avgörande för framtiden i Jamiibora Scandinavia, Jamiibora Nordic, Mikrofinanshuset 2012, 2013 och 2014 samt Urbanis Sweden.

Kyrkans Tidning har i flera omgångar skrivit om bolagssfären och har, inför de stora avgöranden som bolagen står inför, varit i kontakt med de största ägarna och långivarna.

De sex bolagen är verksamma i Afrika, bolag som svenskkyrkliga aktörer genom åren lagt in mycket pengar i. I vissa fall handlar det om mångmiljonbelopp, både i form av aktier i de onoterade innehaven och som lån. De sammanlagda summorna som berörs i hela bolagssfären uppgår uppskattningsvis till omkring 100 miljoner kronor.

Ett ja till omstrukturering via fusion skulle enligt styrelserna i bolagen ha inneburit att det var möjligt att avveckla bolagen inom två till tre år. Då skulle aktieägare och långivare kanske kunnat få tillbaka en del av pengarna som satsas, återigen enligt vad bolagens styrelser uppgett.

– Det senaste året har vi försökt förstå hur det kunde gå så här, säger Torbjörn Gustavsson, kyrkoherde i Bromma församling, som genom åren har lånat ut pengar och köpt aktier i de sex bolagen för 1,5 miljoner kronor.

– Det som från början tycktes som en god idé som låg helt i linje med kyrkans sociala värdegrund, blev till ett enda stort ifrågasättande av bolagens styrelser som är ett virrvarr av personer. Jag tror helt enkelt inte att styrelseledamöterna har koll på läget. Det vi gick in i en gång i tiden, finns inte kvar. Det var inte på de här premisserna Bromma församling klev in. Vi säger nej till en omvandling av vårt lån till aktieägartillskott.

Kyrkoherde Torbjörn Gustavsson har varit i kontakt med Lars-Olof Hellgren som är bolagssfärens initiativtagare samt styrelse-

ordförande i Progress Capital Sweden, den konsultverksamhet som administrerar samtliga bolag.

– Vår dialog har skötts brevledes och den läsning som jag gjorde av breven var att jag uppmanades utifrån min kristna tro att säga ja till en fusion. Men det är ju inte det det handlar om. Nej, nu sätter vi ner foten, säger Torbjörn Gustavsson.

Ulf Ragnerstam, Huddinge pastorats kanslichef:

– Det har minst sagt varit lite darrigt och från vår sida började vi agera för flera år sedan. Då krävde vi tillsammans med Bollnäs pastorat en minoritetsrevisor i det bolag vi har intressen i, Jamiibora Nordic. Jamiibora-sfären består av flera bolag och vi ogillade mycket av det vi tog del av, säger han.

De två senaste åren har Huddinge pastorat, liksom många andra aktieägare, tvingats skriva ner tillgångarnas ekonomiska värden. Detta drabbar bolagssfären i Sverige eftersom aktiekapitalet urholkas så mycket att likvidation uppstår om inte aktiekapital tillförs.

– Inte vi – och ingen annan heller – är beredd att tillföra mer aktiekapital genom mer pengar, säger Ulf Ragnerstam. Därför har vi som ägare och långivare nödgats att omvandla 80 procent av våra lån till aktiekapital mot skuldrevers.

Inför beslutet har Huddinge pastorat skrivit ner alla sina fodringar i bokslutet för 2016 .

– Detta innebär att vi har kvar vårt engagemang men redan tagit en ekonomisk förlust. Men skulle det behövas kan vi skriva upp våra tillgångar igen, säger Ulf Ragnerstam.

– Vårt konsensusbeslut i kyrkorådet är att utifrån vår sociala placering fortsätta stå upp för detta och stödja styrelsernas förslag. Situationen i Kenya är dramatisk och det finns bara ytterligare förlorare just nu om vi skulle inta samma negativa hållning som några andra församlingar lär göra. Dessvärre krävs 100 procents uppslutning av ägar-och långivarkretsen för att under planerade former och vid rätt tidpunkt se till att allt det goda som gjorts kan förvaltas vidare.

 – Vad vi förstår så kan en enda församlings hållning i detta, om än bara med en krona i aktiekapital, innebära bolagens likvidation eller konkurs just nu. Hur statusen är i dag vet vi inte, men återigen så är det en social placering och vi förväntar av oss själva att vi agerar därefter. Det är inte vilken ekonomisk placering som helst. Hade det varit det skulle även aktieägarna kunna väcka talan mot varandra utifrån ekonomisk skada.

Hur tänker ni er framtiden?

– Det beror helt på händelseutvecklingen, men vi ser helst att en ordnad exit eller överlämning sker vid lämplig tidpunkt som förmodligen är när samhällssituationen i Kenya blivit stabilare och en rimlig del av ekonomiska värden kan återföras, samtidigt som en fortsatt förvaltning kan ske av rätt personer och organisationer, säger Ulf Ragnerstam.

En rundringning till ett urval av övriga aktieägare ger en splittrad bild inför bolagsstämman. Luleå stift sa ja till fusionen, liksom Värnamo pastorat, Luleå domkyrkoförsamling och Värnamo pastorat.

– Vad gäller vårt innehav vill vi ju givetvis få tillbaka så mycket som möjligt. I övrigt har jag inga svar att ge, säger Ann-Britt Malkan, administrativ chef på Luleå domkyrkoförsamling.

– Vi röstade för en omstrukturering. Det är klart att vi vill få tillbaka hela eller åtminstone delar av vår insats. Nu kommer vi att invänta underlag inför bolagsstämman som har utlovats. När vi fått det bestämmer vi hur vi gör, säger Levi Bergström, vice ordförande i kyrkorådet i Umeå pastorat.

Kyrkorådets ordförande i Vallentuna församling, Karl-Erik Forsgren, berättar att församlingen stöttade förslaget om omstrukturering. 

– Det gjorde vi för att det som vi har lagt in ska kunna användas till det avsedda. Vi har beslutat att inte avsätta något mer i projektet. Givetvis hoppas vi på att det politiska klimatet i Kenya ska kunna stabiliseras till gagn för utvecklingen av landet, säger Karl-Erik Forsgren.

Växjö stifts prästlönetillgångar lånade 2009 ut tre miljoner kronor till Jamiibora Scandinavia AB.

– Vi har som långivare, inte aktieägare, följt turerna i de olika bolagen som ingår i sfären under flera år. Hittills har vi valt att inte omvandla vårt finansiella krav till aktier utan kvarstått som långivare. Vid egendomsnämndens senaste möte i oktober togs beslut om att följa Jamiiboras styrelses förslag till plan, alltså att  omvandla 80 procent av kapitalet till aktier.

– Vi har dock ännu inte meddelat Jamiibora Scandinavias styrelse det beslutet eller vidtagit de åtgärderna, säger Klas Gustavsson, enhetschef på egendomsförvaltningen i Växjö stift.

Spånga församling accepterade inte villkoren.

Storebrand Livförsäkring AS är minoritetsägare i Jamiibora Scandinavia AB, och har under tid varit kritiska till sättet som bolagsgruppen har styrts.

– Vi kan konstatera att den av ledningen föreslagna omstruktureringen inte fick gehör bland investerarkollektivet. Vi följer utvecklingen inför ordinarie bolagsstämma i december och tar där ställning till bolagets framtidsutsikter, säger Storebrands konsult Jonas Ahlén.

Lars-Olof Hellgren, bolagens initiativtagare och operativ chef, vill inte i dag kommentera läget i Kyrkans Tidning:

– Det pågår bolagsinterna processer som är avgörande för de olika bolagens framtid. Dessa viktiga processer, som inkluderar en dialog mellan respektive styrelse och berörda aktieägare, pågår. Så snart dessa processer avslutats står såväl respektive styrelseordförande som jag själv till förfogande för en intervju.

”Investerarna riskerar stora förluster”

– Det är ju problematiskt hur man än gör. Antagligen riskerar investerarna att förlora stora delar av sitt satsade kapital, säger Anders Thorendal, Svenska kyrkans finanschef.

– Jag är ju inte insatt i detaljerna men det verkar ha blivit ett akut läge. Man riskerar antagligen i slutändan att förlora stora delar av det kapital man investerat, hur man än gör. Om investerare och lånegivare väljer att konvertera till aktier ska man absolut se till att man får något för den ännu mer försämrade säkerheten som aktier innebär. Man måste ställa krav på inflytande och insyn i verksamheten, exempelvis  i form av styrelseplatser. Kan man få någon utomstående, oberoende värdering av företagen och verksamheten kan det ju kanske underlätta beslutet.

– I dagsläget kan man ju vara efterklok och säga att i stället för att investera i ett enskilt bolag eller enskild grupp skulle vara bättre att placera i en fond som drivs professionellt och där investeringarna sprids inom olika sektorer och olika länder. En bättre riskspridning helt enkelt.

Anders Thorendal upprepar det han tidigare sagt om den aktuella bolagssfären. Att det inte är intresset för investeringar i etiska verksamheter som har sjunkit de senaste tio åren utan just intresset för investeringar i den här bolagssfären.

Kyrkokansliet får med jämna mellanrum frågor från stift och församlingar som ska placera eller redan har placerat i eller lånat ut pengar till bolag med onoterade eller illikvida aktier, det vill säga i aktier utanför börsens stora listor, där det ofta är låg handel samt dålig eller ingen likviditet.

– Vi rekommenderar stor försiktighet, och uppmanar att man ska försöka sätta sig in i verksamheten och ställa frågor till ledningen om hur pengarna används. Man ska ta hjälp externt om man inte har intern kompetens, och man kan även stämma av med andra stift och församlingar om hur de resonerar, säger Anders Thorendal som dock understryker att han uttalar sig generellt.

Kyrkostyrelsen beslutade 2012 att vinstmedel från förvaltningen av prästlönetillgångarna ska placeras så att de är så säkra och ger så god avkastning som möjligt. Flera stift har investerat pengar ur prästlönefonden i onoterade innehav men i dag bör sådana investeringar inte ske, eftersom det är osäkert om de är tillräckligt säkra.

Prästlönetillgångarna har skrivit ned värdet på sina onoterade innehav och nedskrivningarna är i hög grad kopplade till Jamiiborabolagen och Nordic Microcap Investment AB (NMI) inom samma sfär av bolag. Under 2016 skrevs det bokförda värdet av prästlönetillgångarnas innehav i bolagen ned så att det i slutet av 2016 motsvarade 53 procent av det investerade beloppet, skriver kyrkostyrelsen i sin rapport inför samrådet med prästlönetillgångarna hösten 2017.