Ny branschkod öppnar inte för mer insyn

– Jag tror inte att vi skulle ha ge­hör i medlemskretsen för att för­orda någon slags generell offentlighetsprincip, säger Erik Zach­rison, generalsekreterare på Frivilligorganisationernas insamlingsråd, FRII.

Varför inte?
– Jag tror att öppenheten har sina gränser. Allting kan man inte vara öppen kring. Vi är ju också i sektorn lite konkurrenter om givarnas pengar, så allt kan eller vill man inte lägga på bordet.

De 107 organisationerna inom FRII har det gemensamt att de har 90-konton och samlar in pengar. De har också satt ideella sektorns första styrdokument om öppenhet på pränt. Drivkraften
bakom styrdokumentet, som antogs för snart tre år sedan är trovärdigheten inför allmänheten. Det är nämligen en högst avgöran­de faktor för insamlingsorganisationernas framgång.
Organisationerna övervakas av Svensk insamlingskontroll, SFI, och har sedan förut en gemensam etisk kod. Att de gick vidare med kvalitetskoden, där öppenheten är en av fyra hörnpelare, skedde bland annat efter att näringslivet hade antagit bolagsstyrningskoden för börsbolagen. Senast i sommar ska FRII-organisationerna för första gången rapportera hur de lyckats leva upp till de nya kraven.
– Öppenheten intar en särställning. Man kan kritisera olika förhållanden, men om vi är öppna med information om till exempel ersättningar så kan ingen säga att vi har mörkat. Ligger det öppet på webben tar man udden av sådan kritik, säger Erik Zachrison.

Enligt koden ska bland annat årsredovisningen finnas på hemsidan, liksom stadgar och uppgifter om vilka som sitter i styrelsen. Chefstjänstemannens lön och styrelsens eventuella arvoden ska också vara lättillgänglig information. I koden finns dessutom något som liknar ett efterforskningsskydd, ett skydd för medarbetare som anonymt ”synliggör misstänkta oegentligheter” från att straffas. Där finns också en tämligen unik skrivning om att ”aktörer som har betydande inflytande” över organisationen ska redovisas, något som för tankarna till lobbyistregistret i Bryssel.
”Organisationens verksamhet skall präglas av öppenhet och transparens och intressenter skall ha insyn i organisationens verksamhet”, lyder principen om öppenhet.

”Intressenter” – vilka är det egentligen?
– Ja det är en väldigt bred krets.

Är det jag som journalist?
– Ja absolut. Det är givarna, sponsorerna, medlemmarna…

Vilka är det inte då?
– Ja det är en bra fråga. Men så fort någon känner sig sugen att veta lite mer så är man ju intressent.

Trots den nya principen om öppenhet var dock inte de 28 FRII-organisationer som ingick i Kyrkans Tidnings undersökning mer generösa än andra organisationer med att lämna ut styrelseprotokoll. Tvärtom tog flera det faktum att styrelseprotokoll inte nämns i kvalitetskoden till intäkt för att inte lämna ut dokumentet. ”I en kurs som FRII anordnade framfördes från kursledaren att styrelsehandlingar inte ska spridas offentligt”, motiverar en av organisationerna öppet varför inte protokoll lämnas ut.

Men är inte det här egentligen en överenskommelse mellan slutna organisationer om att vara punktvis öppna? En offentlighetsprincip fungerar ju tvärtom?
– Nej jag vill ju inte skriva under på den beskrivningen. Från att föreningslivet i många stycken är slutet vad gäller styrdokument och olika typer av information, så har vi tagit ett steg mot ökad öppenhet här. Men det är klart att öppenheten har sina gränser, säger Erik Zachrison som fortsätter:
– Ser jag med dina glasögon så kom vi kanske inte hela vägen, men vi kom ett väldigt bra steg framåt.

David Qviström