Nya kräklan invigdes på samernas nationaldag

Den sydsamisk-svenska gudstjänst som firas i dag i Östersund är ett av många arrangemang under Staare 2018, hundraårsjubileet av det första samiska landsmötet i Sverige.

– Det känns så fint att kräklan invigs just i dag och det är unikt och speciellt att invigningen är någon annanstans än i Härnösand. Vanligtvis lämnar kräklan domkyrkan endast när en ny biskop vigs. När jag är ute och reser har jag en särskild resestav, förklarar Eva Nordung Byström.

Kyrkans Tidning var med i går, måndag, då biskopen för första gången fick se den färdiga kräklan och även lyssna till konsthantverkare och möbelsnickare Birgitta Ricklund som med sina samiska rötter gjort sin tolkning av biskopens nya herdestav.

– Det har varit ett fantastiskt uppdrag, säger Birgitta Ricklund med tårar i ögonen. Biskop Eva trodde på mig från början.

Birgitta Ricklund, utbildad gustaviansk möbelhantverkare från Själevad utanför Örnsköldsvik, har studerat andra biskopsstavar, kräklor i exempelvis glas och silversmide. Men biskop Evas uppdrag till henne var att göra en stav som är lätt att bära och som skulle ha tydliga samiska kopplingar som även är kopplingar till kyrkans symboler och naturen.

Materialet är al och björk och stavens huvudfärg är guldgul, ”biskop Eva lyser upp vägen med sin ankomst precis som solen lyser” som Birgitta Ricklund uttrycker det och hon berättar målande om vinrankan, Marialiljan och renhornet som avrundar staven. De tre delarna i staven symboliserar Fadern, Sonen och den Heliga anden som biskopen kan betona genom att hålla på olika sätt.

– Symboliken har biskopen och jag talat mycket om. Jag har konstnärligt tolkat och utformat, omsatt i konst och smide, utifrån texter och teologiskt arbete som Eva förmedlat till mig. Det har varit ett gemensamt skapande, säger Birgitta Ricklund och berättar om när hon fick uppdraget:

– Vet du vad en kräkla är? frågade Eva mig för något år sedan. Det visste jag eftersom jag och min man har får och fåraherdestavar är högst användbara för oss. Ja, svarade jag, och då undrade Eva om jag kunde göra en sådan stav till henne.

För 30 år sedan böjde Birgitta Ricklund och hennes man till fem björkar som skulle bli herdestavar i framtiden.

– När jag fick uppdraget hade jag en av dessa björkstavar kvar och det är den som jag har använt. Hela mitt samiska liv sitter i den här staven. Allt från alen som orkar leva i sura vattenhål och upp i renhornet via fjällbjörken och ripan som flyger över fjället. Grenarna håller ihop, tät tillsammans, för utan det gemensamma – inget liv. Nu är jag trött och glad och oändligt tacksam över att biskop Eva blev så nöjd.

Eva Nordung Byström säger att hon ville ha en stav med tydlig anknytning till stiftet. Att materialet blev trä bottnar i att Härnösands stift är ett skogsstift, men även fjäll och vatten finns med genom symboler och färgsättning ihop med de kristna symbolerna. Urfolket samerna och den samiska symbolvärlden är också tydliga i kräklans utformning.

I samband med jubileumsgudstjänsten i dag delas även en helt ny bok ut, Sjeltie Kyrkplatser och kyrkoliv av stiftsdiakon Akar Holmgren, som är samordnare för det flerspråkiga arbetet dit även uppdraget att utveckla det samiska kyrkolivet i stiftet ingår, och arkeolog Ewa Ljungdahl från Gaaltije, sydsamiskt kulturcentrum i Östersund.

I boken får läsaren lära känna tolv kyrkomiljöer som har en viktig betydelse i sydsamernas historia.

– ­Det här är en värdefull sammanställning av miljöer och platser som har mycket att berätta, säger Akar Holmgren.

– Platserna har fortfarande en central och viktig betydelse för sydsamerna.

I nära anslutning till renarnas flyttleder byggdes kapell, bönehus, kyrkor och kyrkstäder på 1600-talet och framåt för att nå det samiska folket.

Boken, som är ett samarbete mellan Härnösands stift och stiftelsen Gaaltije, ska förhoppningsvis inspirera till besök på samlingsplatserna och kan då användas som guidebok.