Pedofilpräst fick jobb i Göteborgs stift

Prästen dömdes 1989 för övergrepp mot en 10-årig och en 11-årig pojke, och fick lämna sin dåvarande tjänst och stiftet han då arbetade i.
I Göteborgs stift fick prästen inte fortsätta att arbeta med barn, han fick andra arbetsuppgifter och i samtal med dåvarande biskopen Lars Eckerdal sa prästen att han var medveten om att han gjort fel och att övergreppen inte skulle upprepas.

Aftonbladets reporter påpekar att man idag vet att pedofiler inte ger sig på barn enstaka gånger, av misstag, utan att det är en läggning.
- Det är man ju mer och mer övertygad om, att det är på det sättet. Så var det kanske inte för 20 år sedan, svarar Lars Eckerdal.

Inger Lise Olsen är Svenska kyrkans handläggare för genderfrågor, vill inte kommentera ärendet, men hon säger att det fanns mindre kunskap om sexuella övergrepp och hur förövarna ska bemötas och behandlas för 20 år sedan, och att kunskapen också var mindre spridd då.

Men kunskapen om vad en "ful gubbe" är och hur de beter sig, fanns väl?
-Ja, den kunskapen har funnits men den har uppenbarligen inte varit tillräcklig. Det blir svårt att hantera när den fule gubben är en respekterad präst, en kollega, någon vi känner, säger hon.

Inger Lise Olsen tror att kyrkan agerar annorlunda idag.
-Nu vet fler att man ska anmäla vid en misstanke om ett brott och idag är sannolikheten större att en präst förlorar rätten att utöva ämbetet efter ett övergrepp, säger hon.
Hon betonar att kyrkan och domkapitlen inte ska ägna sig åt att utreda skuldfrågor, utan åt tillsyn efter det att en professionell utredning genomförts.

Svenska kyrkan började arbeta mer målinriktat mot sexuella övergrepp 1996.
- Vi har haft ett starkt stöd från kyrkans ledning och vi har lyckats bryta tystnaden, det är bra. Men vi har också mötts av stort motstånd, säger hon.
Många människor ville inte tro att övergrepp sker i kyrkan, det fanns en rädsla för falska anklagelser och en del tyckte att kyrkan skulle stå för förlåtelse.
-När ett övergrepp avslöjas så är det väldigt smärtsamt för församlingen, man känner förövaren och hans fru, man tycker kanske om honom. I en sådan situation måste man förklara att det inte går att se på människor om de kan begå övergrepp, och att en god person kan göra dåliga handlingar, säger Inger Lise Olsen.
- Vi behöver fortsätta med arbetet med de förebyggande insatserna, och med att sprida medvetenhet om att misstänkta brott alltid ska anmälas.

Kristffer Morén
kristoffer.moren@kyrkanstidning.se