Reformationen tar aldrig slut

Den 31 oktober 1517 startade Martin Luther det som kom att bli reformationen. Ett halvt årtusende senare möttes påve Franciskus och ärkebiskop Antje Jackelén, som var en av företrädarna för de lutherska kyrkorna, i Lund. Det slöts en överenskommelse om ett fortsatt ekumeniskt närmande och vid altaret i domkyrkan omfamnade de två kyrkoledarna varandra. Men reformationen är inte slut med det.

– Reformation är ett av uttrycken för tron. Kyrkan är i behov av reformation – det handlar inte om förändring för förändringens skull utan om den ständiga förändring som behövs för att vi ska förbli kyrka, säger Antje Jackelén.

Martin Luther ställde sin diagnos på sin tids kyrka: Avlatshandeln är fel, kyrkfolket och prästerna vet inte vad de tror. Hans ordination: gudstjänsten och Bibeln ska vara tillgängliga på folkets språk, människor behöver lära sig om Guds nåd.

Antje Jackelén beskriver vår tid som präglad av en kraftigt sjunkande kunskap om kristen tro och av sjunkande medlemstal i kyrkan.

– Samtidigt blir kyrkans uppdrag att följa Jesus rentav större: vårt samhällsansvar och förväntningarna på oss växer.

Hon menar att reformationen i dag måste handla om att förmedla kunskap om tron. Auktoritär undervisning fungerar inte, säger hon, men man får heller inte falla för frestelsen att bli en småpratande trivselkyrka.

– Målet är ”att lära och vägleda varandra” så vi måste ha en högre ambitionsnivå. Därför behövs ett systematiskt och sammanhållet program för undervisning. Kyrkostyrelsen har sagt att ett sådant program bör prioriteras.

Luther brottades med frågan om rättfärdiggörelse. Är den fortfarande relevant?

– Ja, men i dag frågar man inte Hur finner jag en nådig Gud? utan: Vad krävs för att jag ska duga?

Vilka frågor har du brottats med?

– Under tonåren insåg jag för första gången på ett existentiellt omskakande sätt att vi är dödliga, att det kommer att finnas en tid då jag inte finns. Då väcktes frågorna om Gud har velat mig, vad är jag skapad till och om Gud finns?

Vilka svar fann du?

– Jag är skapad till att leva nära Gud, nära mina medmänniskor och nära skapelsen. Det finns många analogier mellan tro och kärlek. Kärleken är inte statisk, kärleken fördjupas genom att våga älska, tron fördjupas genom att våga tro.

Och svaret på frågan om Guds existens?

– Hur blir man viss om kärleken och den andres kärlek? Genom att våga sig in i en relation, genom att uppleva gensvaret. Men vissa saker kan vi inte säga till oss själva. Därför är gudstjänsten viktig, i den får vi tilltalet att Gud älskar, förlåter, utmanar och sporrar.

Vilket tilltal har varit viktigast för dig?

– Jag hade ingen dramatisk omvändelse, men en viktig händelse var när jag konfirmerades som tolvåring. Prästen sa att Gud som har börjat ett gott verk i dig, ska också fullborda det.

– Då upplevde jag att jag har ansvar och att det finns nåd, att Gud håller sin hand över mig och att jag kan lita på det.

Luthers brottning gav honom svar som han skev om i hans katekeser. Vad skulle finnas med i en Antje Jackeléns katekes?

– Det går inte att flytta en pedagogisk modell från 1500-talet, rakt in i nutiden. Men Luther lyckades förena hjärna och hjärta i de texterna, det är ganska genialt. Han skrev om trons huvudstycken och grundbultarna skulle vara de samma i dag: tron, dopet, nattvarden och tio Guds bud.

Skulle kyrkans svar vara relevanta i dag, som Luthers svar var?  

– Tron är alltid relevant. Kyrkan har svar på många frågor. Men i många situationer är kyrkan den som ställer frågorna, ibland de frågor som få andra ställer, utifrån evangeliets och ett långsiktigt perspektiv.

– Dessutom straffar det sig om ett samhälle låter generationer växa upp som religiösa analfabeter. Religiös neutralitet upphöjs ofta till ideal. Det gör att våra ungdomar själva får bära hela vikten av meningsfullheten. När den existentiella avgrunden öppnar sig framför dina tonårsfötter, då blir det tyngre om du är helt ensam än om du har en Gud att vråla ut din förfäran till.

Låste Luther de troende genom att fixera ett trosinnehåll?

– Nej, hos Luther har tron som tillit en grundläggande plats, den är central. Sedan ska vi veta vad vi tror på och inte tror på. Men man ska inte spela ut tron som tillit och tron som kunskap mot varandra.

– I Sverige har den lutherska spiritualiteten filtrerats genom pietismen, på gott och ont. Det har förstärkt individualismen men det har också gjort att det upplevts som avgörande hur stark jag känner att min egen tro är.

– En annan bild är att se tron som ett tak, som ett valv i kyrkan, som jag får ställa mig under, oberoende av hur jag har det med Jesus i dag. Det finns människor som gärna ställer sig under taket, men samtidigt tvekar att kalla sig troende, för att de inte anser sig kunna avge en prickfri trosbekännelse.

Du fick frågan om hur du ser på jungfrufödelsen, om den är bokstavligt sann, när du tillträdde. Vad skulle du skriva om det i en katekes?

– Jag önskar en vass intellektuell reflektion kring vad ”bokstavlig” betyder. Bibeln berättar om jungfrufödelse inte som ett trosprov utan för att låta oss förstå att Jesus är Kristus. Jesus mötte både trons experter och de som sa ”jag tror, hjälp min otro”, på ett sätt som kunde få deras tro att växa. Det är det viktigaste.

– Men det råder ingen tvekan om vad kyrkan tror, vi sätter ned foten i varje gudstjänst då vi stämmer in i trosbekännelsen. Sedan är vi ju utrustade med ett förnuft så att vi också kan diskutera vad de olika raderna i trosbekännelsen kan betyda, och vi är så intelligenta att vi kan förstå att de kan tolkas på olika sätt.

Jag tror att det oroar människor när du säger så.

– Min erfarenhet är att teologi möts av intresse snarare än oro. Somligt är ganska enkelt, även i talet om Gud. Men livet är komplext och det vore fel att förminska Guds kärleksrelation till världen till ett piller som bara ska sväljas.

Varför skapar det upprördhet om du inte säger att du tror bokstavligt?

– Det står för något annat. De som blir upprörda är sällan intresserade av att följa resonemanget. Bokstavstro är ett relativt sent påfund i kyrkans historia. Det är inget som Bibeln uppmuntrar till. Som Paulus säger: bokstaven dödar.

– Jag stämmer med glädje in i trosbekännelsens ord, inklusive ”född av jungfru Maria”. Men jag har aldrig sagt att jag stänger av mitt förnuft när jag går in i kyrkan. Jag tror att Gud vill att vi tror med vårt förnuft, inte mot det, medvetna om att tron överskrider förnuftet.

Kan kyrkan vara relevant när människor sekulariseras och saknar religiöst språk?

– Forskningen tycks stödja tesen att människan är en religiös varelse, så om vi blir religiösa analfabeter och försöker bli av med vår religiösa ådra, då stympar man mänskligheten. Vår kultur är full av religiösa uttryck, men vi tappar språket och det är allvarligt.

– Å andra sidan, vi har just varit i Pakistan där Church of Pakistan utgör 1,5 procent av befolkningen. Denna lilla kyrka säger med eftertryck ”vårt land behöver oss, vi har en läkande närvaro”.

– Evangeliet är relevant, det har det alltid varit. Sedan gäller det att hitta sätt att kommunicera det så att det kan klicka.