Samarbete och föryngring vägen framåt

En isolerad rörelse med åldrande medlemmar och en gammaldags syn på församlingsarbete. Eller en modern samarbetsorganisation med tentakler inom och utom kyrkan.

Båda beskrivningarna av Sven­ska kyrkans lekmannaförbund är i viss mån korrekta.
– Lekmannaförbundet är en inomkyrklig rörelse som delvis varit isolerad från församlingens övriga arbete, förklarar förbundets ordförande i Skara, Anders Åström.
– Församlingarna har väl sett denna fristående organisation som ett hot mot verksamheten och därför har den lämnats att leva sitt eget liv.
Men en sak är han förvissade om. Förbundet behövs fortfarande.
– Vi vill ju ha en engagerad kyrka som efterfrågar och tar hand om sina frivilliga och Lekmannaförbundet bör vara en aktiv och drivande del i den kyrkan, säger Anders Åström och berättar att till årets rikskonvent har man gjort ett försök till förnyelse genom att bjuda in tjugofem ungdomar, till ett eget möte, som hålls parallellt med rikskonventet.

Frivilligarbetet ser han som förbundets största uppgift. Tillsammans med bibelstudiearbetet.
– Bibelstudier har varit en bärande tanke ända sedan Kyrko-brödernas dagar. Vi behöver mycket mer fokus på andlig fördjupning och kristenliv.
Den andliga fördjupningen tillgodoses bland annat på de riksmöten som Anders Åström initierade för ett par år sedan och som hålls åren mellan konventen.
Men förbundet skulle också kunna vara mer drivande i frivilligfrågorna, eftersom frivilligengagemang och andlig fördjupning hör ihop, anser Anders Åström och en motion om detta finns också på rikskonventet.
– Vi behöver fokusera mer, men problemet är samtidigt att vi har väldigt många gamla i kårerna och vi tappar medlemmar.
Men i Vikens församling i Lunds stift har medlemsantalet ökats rejält, och här har lekmännen en viktig uppgift att fylla, anser förbundets andre vice ordförande, Birgitta Ericsson Löfgren.
– Speciellt för de äldre. Här finns inte så mycket input och inte så många anställda.

I stället arrangerar Lekmannakåren i Viken träffar med bra, och gärna lite kända, föredragshålllare en gång i månaden. Det har handlat både om Solens mat och Skånska slott och herresäten.
– Och träffarna behövs. Det kommer ju övervägande äldre damer som inte kommer ut så ofta annars.
Men i många församlingar i dag finns ingen plats för ideellt arbete av det här slaget, menar Birgitta Ericsson Löfgren.
– Så det behövs eldsjälar. Och både fantasi och stöttning av präster och anställda.

Ett nytt sätt att verka för Lekmannaförbundet är genom nätverket Ideellt forum där samtliga av kyrkans stora frivilligorganisationer, som Kyrkans unga, eller Kvinnor i Svenska kyrkan, är med.
– Det tycks som om det skapats en ny spelplan där organisationerna har nytta av varandra. De blir ju delaktiga i idégrupper och annat, berättar Bertil Johansson, frivilligkonsulent i Luleå stift.
Och intresset för Ideellt forum växer, trots att ingen av medlemsorganisationer växer.
– Det beror på att människor i dag gärna vill engagera sig, men inte ha ett medlemskap, åtminstone inte till att börja med. Därför ska man i första hand erbjuda människor en uppgift att utföra, för människor vill känna sig behövda.

Bertil Johansson tror inte att Lekmannaförbundet, trots sin höga ålder, spelat ut sin roll. Tvärtom.
– Jag tycker de är viktiga i sin nisch och i sin ålderskategori. Deras medlemmar är engagerade och spännande människor. Hittar de samarbetsparters, ja, då kan de få en väldigt viktig uppgift i framtidens kyrka, för deras ambition är ju att människor vill komma til sin rätt.
– Vi i Svenska kyrkan har inte för många aktörer. Vi har för få.

Annika Ahlefelt