Slopad syndabekännelse väcker oro

Svenska kyrkan ska få en ny kyrkohandbok, ett stort arbete som påbörjades 2006 och som beräknas vara klart 2014.
I vintras gick ett första förslag med grundläggande teologiska tankar, tillsammans med ett förslag till grundordning för mässan, ut på remiss till stiften.
Två av de förslag som på förhand väckt uppmärksamhet är att syndabekännelsen och trosbekännelsen vissa gånger ska kunna slopas i gudstjänsten.
Kyrkohandboksgruppen, som utarbetat förslaget, motiverar med att syndabekännelsen inte fanns i den tidiga kyrkan. Där ansågs förlåtelsen vara något som gavs med själva mottagandet av nattvarden. Ingen rening behövdes innan. Samma hållning hade Martin Luther. Likaså är trosbekännelsen något som infördes först på 1000-talet och det finns därför anledning att ifrågasätta den som obligatoriskt moment, argumenterar kyrkohandboksgruppen.

Stiftens reaktion på båda förslagen kan beskrivas som avvaktande. Några bejakar att syndabekännelsen kan utelämnas, men understryker samtidigt att det bör handla om undantag. Visby stift uttrycker farhågan att om syndabekännelsen tillåts bli val­fri, skulle det snart bli det vanligaste alternativet.
Göteborgs stift ifrågasätter i ett utförligt svar kyrkohandboksgruppens motiveringar och efterlyser en mer grundläggande reflektion över gudstjänstens väs­en.
– I vår tradition är gudstjänsten platsen där Gud kommer oss till mötes och nåden delas ut. Vi saknar den för Svenska kyrkan viktiga nådemedels­tanken i dokumentet, säger biskop Carl Axel Aurelius.
– I och med det avviker man från den tradition Svenska kyrkan står i.

Lunds stift pekar på att många människor kommer till kyrkan just för att be om och få förlåtelse: ”I en gudstjänst utan förlåtelse förloras en unik möjlighet”, skriver stiftet.
Flera stift resonerar också kring hur begreppet synd i dag ska uppfattas. Linköpings stift vill undvika ordet synd, som lätt blir ett individualistiskt begrepp. En bön om förlåtelse bör vara allmänt hållen och ha vi-form. Detta för att lyfta fram allas ansvar för världsvid orättvisa, skriver stiftet.
Trosbekännelsen bör också vara något som normalt hör till kyrkans gudstjänst, även om den någ­on gång kan utelämnas, an­ser de flesta stift. Det lyfts fram att trosbekännelsen speglar Sven­ska kyrk­ans tillhörighet till den världsvida kyrkan och att den har en tyd­lig teologisk koppling till dopet.

En annan knäckfråga är om dopet även i framtiden ska vara ett villkor för att få ta emot nattvarden. Här menar de flesta stift att så ska det vara. Samtidigt ska ingen hindras från att gå fram till nattvardsbordet.
Handboksgruppens förslag bygger på att församlingarna inom vissa givna ramar ska ha stor frihet att lokalt utforma sina gudstjänster. Remissvaren är genomgående positiva till detta. Lunds stift varnar dock för att lokala initiativ kan gå för långt så att gudstjänsten inte längre går att känna igen som Svenska kyrkans. Göteborgs stift för ett liknande resonemang och påminner om att med ökad frihet följer också behov av ökad tillsyn från domkapitlen.

Martin Larsson
08-462 28 07
martin.larsson@kyrkanstidning.se