Starkt stöd för kyrka-statreformen

Vi har frågat drygt 100 kyrkoherdar och ordförande i kyrkoråd och kyrkonämnder om vad de tycker om den historiska kyrka-statreformen, både innan den genomfördes och nu drygt tio år efteråt.
Resultatet är entydigt: förändringen hade och har fortfarande ett mycket starkt stöd.
Mer än varannan kyrkoherde var helt för att avveckla statskyrkan och det var också fyra av tio lokala ordföranden. Om vi räknar med dem som var mer för än emot, så hade reformen stöd av tre av fyra svarande.

När vi ställer frågan om deras inställning till reformen i dag är bilden nästan densamma. Tre av fyra är övervägande positiva. Fortfarande är kyrkoherdarna något mer positiva än de lokala ordförandena. Men skillnaden är liten. 76 procent av kyrkoherdarna och 74 procent av ordförandena är helt positiva eller mer positiva än negativa till den förändring som har skett.

Vad är det då som har blivit bättre efter år 2 000 då reformen genomfördes?
Fråga: Vilken är den största skillnaden som du har märkt sedan reformen genomfördes?

71%: Arbetsgivaransvaret har flyttats helt och hållet till församlingar och samfälligheter.

10%: Kyrkan får välja sina egna biskopar utan regeringens inblandning.

8%: Inte märkt någon  större skillnad.

7%: Annat.

5%: Kyrkomötet har fått ökad makt

Kyrkans självständighet och självbestämmande har ökat svarar två av tre ordföranden och var-annan kyrkoherde. Men alla kyrkoherdar är inte nöjda med hur den nya fria Svenska kyrkan styrs.
– Självständigheten är positiv däremot är inte självbestämmandet lika tydligt. Jag upplever fortfarande att vi som folkkyrka styrs av många som inte riktigt vet vad de beslutar om, säger Pether Ström Brohman, kyrkoherde i Norrköpings Sankt Olovs församling.

Hans kollega Harry Hultén i Nödinge församling i Göteborgs stift tycker att kyrkans politiska styrning har ökat efter reformen:
– Allt från kyrkomöte till kyrkofullmäktige är mycket mer politikerstyrt i dag. Nu gäller det hela tiden att i alla sammanhang vara politiskt korrekt. Detta kommer att bli en katastrof för kyrkan på sikt, hävdar han.
Kyrkoherde Harald Berglund i Traryd i Växjö stift håller med:
– Fortfarande är Svenska kyrkan på riks- och stiftsnivå i politikernas grepp alltför mycket. Den strävar efter att anpassa sig till den rådande tidsandan, rakt emot Romarbrevet 12:1-2.
De lokalt valda ordförandena är naturligtvis inte lika kritiska till hur kyrkan styrs.
– Medvetandegraden om nödvändigheten av kyrkans överlevnad har ökat hos såväl förtroendevalda som anställda, anser ordföranden i kyrkonämnden i Luleå kyrkliga samfällighet, Margaretha Lindbäck.
Bara fyra procent svarar att de var helt emot reformen, var tionde var mer emot än för.
Den andelen har inte ökat tio år senare.

Motståndet då som nu handlar om oro för medlemsflykt och försämrad ekonomi. Hur mycket detta påverkas av kyrkans relation till staten är svårt att mäta, konstaterar Gunnar Edqvist, ordförande i kyrkonämnden i Vattholma kyrkliga samfällighet i Uppsala stift.

– Det är inte alldeles enkelt att veta vad som är följd av ändrade kyrka-statrelationer och vad som ändå skulle ha skett på grund av samhällsutvecklingen, men Svenska kyrkan framträder nu mer eller tydligare som ett trossamfund och ökade utträden kan vara en följd av detta, säger han.
Edqvist är till vardags utredningssekreterare i kyrkokansliet i Uppsala och har följt hela kyrka-statreformen på nära håll.

Men det finns också en oro för kyrkans utveckling.
– Den största och farligaste förändringen är att Svenska kyrkan som episkopal kyrka håller på att vittra sönder. Fler och fler församlingar struntar i kyrkomötesbeslut, stiftsbeslut, biskop, kontraktsprost domkapitel och så vidare. Kyrkoordningen har inga sanktionsmöjligheter. Fler och fler församlingar lever sitt eget liv i stället för Svenska kyrkans gemensamma liv, säger Jan-Olof Aggedahl, kyrkoherde i Lomma i Lunds stift.

Den största förändringen som reformen har medfört är att arbetsgivaransvaret nu är samlat lokalt, det svarar sju av tio.
Var tionde svarar att de nya biskopsvalen, där kyrkan helt själv väljer sina biskopar utan att någon annan än den som får flest röster vinner, är den största förändringen. Men det finns också helt andra svar:
– Själva inställningen har blivit mer proffsig och spännande och utmanande, säger Kurt Sundén, kyrkoherde i Spånga-Kista församling.

Lennart Lundberg
08-462 28 08
lennart.lundberg@kyrkanstidning.se

Så gjorde vi undersökningen

Enkäten skickades ut via e-post till drygt 100 ordförande i kyrkoråd/kyrkonämnder och till över 100 kyrkoherdar.
61 procent har svarat, något fler kyrkoherdar än ordförande. Men gruppernas åsikter ligger nära varandra i de flesta av frågorna.