Svenska kyrkan en trogen kund

Det säger Marie-Louise Sjöblom,  konstnärlig ledare och chef på Handarbetets vänner. Detta till skillnad från beställare av offentlig konst som är av mer tillfällig karaktär och oregelbunden.
– Med kyrkan har det varit ett mera jämnt flöde, även om renoveringar där vi väntar på tillstånd gör att det stoppar upp ibland, säger Marie-Louise Sjöblom.
– Men de senaste två åren tycker jag att beställningarna har dippat också från Svenska kyrkans sida. Det är inte ett lika stort inflöde  på renoveringar och nya beställningar.

Vad tänker HV och Marie-Louise Sjöblom göra åt saken? På den egna hemsidan och på kyrk-sajten erbjuder man redan ett bra arbetsmaterial för dem som är nyfikna på vad HV har att erbjuda. Där berättar man om vad man gör och där finns också referenser till arbeten som man utfört under de senaste åren.
– Men jag är inte säker på att alla ute i församlingarna faktiskt använder datorerna. Så vi kommer att göra en liten trycksak som berättar att det faktiskt finns ateljéer kvar och att man inte måste beställa en hel skrud för att vända sig till oss.
– Det kan ju vara så att man har en mässhake som är smutsig och på gränsen till att gå att använda. Då kan man höra av sig till oss och få veta om vi kan göra en uppfräschning av den.

Är det av ekonomiska skäl som församlingarna låter bli att beställa och renovera textilier?
– Jag vet att många tycker att det är dyrbart att anlita oss. Men det är dyrbart därför att arbetet tar tid, inte för att vi har höga löner, säger hon. Och ibland är man lite för försiktig därför att man jämför med de textilier man köper personligen.
– Man måste tänka bort från sin hushållskassa. Kyrkan har hand om ett kulturarv och det är andra prislappar på sådant än när man köper gardiner till hemmet.

När Marie-Louise började sin anställning på HV som konstnärlig ledare och chef pågick en livlig debatt om bårtäckets vara eller inte vara. HV gjorde själva några varianter och alternativ till de vanligt förekommande bårtäckena i ylle där man, som hon säger, ”bäddar in och nästan ber om ursäkt”. I stället ville man att bårtäcket skulle vara en vacker sista hyllning till den döde. Ett exempel är bårtäcket av Jin Sook So, där sidenorganza ligger som en doft över kistan och där bladguldet runt kanterna och mittdekorationen får täcket att lysa med ett magiskt ljus. Just detta bårtäcke har ännu inte hittat sin församling – det är gjort på spekulation – men Marie-Louise Sjöblom säger att hon vet flera kyrkor där det skulle vara otroligt fint.
– När vi har visat detta bårtäcke har särskilt män, med en särskild blick i ögonen, sagt att här ligger inte vem som helst.

Bårtäcket av Jin Sook So är ett exempel som vågar och tar ut svängarna, där man upplever ett modernt konstnärligt perspektiv möta det gamla med respekt.
– Jag skulle önska att Svenska kyrkan vågar plocka in formgivning och konst även i nytillverkat, att det inte måste vara så traditionellt. Det finns väldigt skickliga konstnärer som kan tolka kyrkan och komma med bra förslag. Man köper för framtiden, säger Marie-Louise Sjöblom.

Barbro Matzols