Vårdar och förnyar det kyrkliga arvet

Ockelbo rustar för kungligt bröllop. Region Gävleborg satsar tre miljoner kronor och Ockelbo kommun pytsar in en egen miljon för skyltning och utsmyckning.
Men också Svenska kyrkan i den lilla gästrikeorten kommer att förskönas – även om det inte alls har något med bröllopet att göra. I dagarna tar församlingen emot tre altarbrun, det tyg som hängs som en kant runt altaret, och tre hängen som ska pryda ambon, den lilla predikstolen, i Ockelbo kyrka. Allt arbete är utfört av Handarbetets vänner, HV, och konstbrodösen Lina Lindh som verkställt församlingens beställning: tre uppsättningar altar-brun och ambohängen i rött, violett och grönt, som kan varieras i enlighet med kyrkoårets färger.

När Kyrkans Tidning besöker HV och ateljéerna som badar i ljus, högst uppe under takåsarna i huset på Djurgården i Stockholm, lägger Lina Lindh sista handen vid det gröna altarbrunet.
Med flinka fingrar tråcklar hon baksidestyget i grått linne så att det fäster i det gröna sidentyget som Gun Aschan färgat i HV:s färgeri. Så har hon också gjort med det violetta och röda sidenet, allt för att åstadkomma de exakta nyanserna som textilkonstnären Britt Marie Glyssbo angivit i sina skisser. Utsmyckningarna på sidentyget, korset och ränderna, är gjorda med äkta bladguld som gör att det skimrar och får en levande yta.

Vid sidan av de nyproducerade textilierna utför HV många renoveringsarbeten. En mässhake från S:t Nicolai kyrka i Nyköping, väntar på att få genomgå en rejäl ”make over”. Men först måste ett godkännande klartecken komma från Länsstyrelsen i Södermanland. Det gäller för alla kyrkliga textilier som har mer än 30 år på nacken.

Mässhaken i italienskt sidentyg är från 1950-talet och tillverkades av Libraria, den ateljé som Svenska kyrkan själv hade men som numera är nedlagd. Mässhaken är mycket nött på sina ställen men har fantastiska broderier på ryggpartiet. Renoveringen innebär därför att Lina Lindh flyttar broderierna till ett nytt sidentyg, hämtat från de klenoder HV har i sina gömmor, men återanvänder det gamla fodret. På så sätt får de utsökta broderierna en ny möjlighet att sprida skönhet i Nyköpings kyrka.

Men det finns fler renoveringsobjekt i Lina Lindhs ateljé. Här hänger en mässhake från Storkyrkan i Stockholm som är utförd i italiensk sidenbrokad. Den är nött av tidens tand och behöver fräschas upp.
– Mässhaken har broderier som flyttats en gång tidigare, säger Lina Lindh. Men det går att flytta broderiet igen tack vare att det håller så hög kvalitet.
På en bänk intill ligger två kollekthåvar från Hägerstens församling, Stockholms stift. Innerpåsarna är trasiga och behöver nytt sämskskinn. Men innan hon kan ta itu med renoveringen, måste Lina Lindh invänta Länsstyrelsens tillstånd. Men en stola i ylletyg från Tungelsta kyrka, Stockholms stift, har genomgått sin restaurering.
– Den hade vinfläckar som jag tvättat bort. Men stolan har också fått ett nytt nackparti i linne eftersom det gamla var solkigt.

Annars är det ofta upphängningsslitage som behöver åtgärdas på de renoveringsobjekt som HV får in. Under en tid var det populärt att använda kardborreband i stället för att sy kanaler i linne och det har medfört att en del kyrkliga textilier, exempelvis altarbrun, slitits hårt.
Lina Lindh visar den pärm hon fortlöpande fyller på och som är en dokumentation av allt man får in för renovering. Här kan man verkligen prata om ”före” och ”efter”.
– Vi vet att många församlingar är medvetna om att man bör renovera och ta tag i det i tid. Det är a och o för att kunna rädda dessa värdefulla textilier, säger Lina Lindh.

Barbro Matzols