Utgångspunkten för konferensen var de senaste årens växande religionskritik, inte minst i England och Sverige. Frågan är hur en intellektuellt hederlig religionskritik ser ut idag? 

– Det handlar om en problematiserande och kritiserande hållning, menar Maria Schottenius, kulturchef på Dagens Nyheter. Hon efterlyser en mer prestigelös debatt. Jag vill komma in i ett samtal där man prövar hållningar mycket mer och kan backa tillbaka 

Ulf Jonsson, chefredaktör för katolska magasinet Signum och religionsfilosof vid Uppsala universitet, understryker vikten av kyrkor och samfund behöver både extern och intern kritik.
– Ett bra exempel är när katolska kyrkan anslöt sig till principen om religionsfrihet för alla människor. Det som till sist övertygade den katolska ledningen var den interna kritiken. 

Muhammed Muslim Eneborg, imam och utbildningssamordnare i Stockholm, betonar vikten av en levande kritik även inom islam.
– Från muslimskt perspektiv är det bara att begråta att det kritiska perspektivet allt mer börjat lysa med sin frånvaro de senaste hundra åren, eftersom det har funnits där hela tiden innan.
Samtidigt tillade han det är svårt att hålla sig med en redbar inre kritik när man är upptagen att försvara sig mot angrepp utifrån. 

Under de två seminariedagarna var det ingen som ifrågasatte behovet av religionskritik. Däremot efterlyste flera talare att bra kritik förutsätter inkännande och kunskap. 

– Vi kommer aldrig att kunna påverka den andres åsikter om vi hoppar på dem, sammanfattar Elena Namli. 

En besvikelse på seminariet var att Christer Sturmark, ordförande för förbundet Humanisterna, lämnade återbud i sista stund. Den rösten saknades och det gjorde att den religionskritik som hela seminariet ändå förhöll sig till, mer eller mindre outtalat, inte hade någon företrädare. I Sigtuna var det ingen som på allvar hävdade att religionen var farlig. 

Bakom konferensen stod förutom Sigtunastiftelsen även tidskriften NOD och bokförlaget Cordia.

Dag Tuvelius