Biskopsmötet har gett kyrkokansliet i uppdrag att ta fram förslag på kriterier för lämplighetsprövning som ska kunna gälla för alla stift.

Kyrkokansliet har till en konferens i nästa vecka tagit fram ett underlag som ska diskuteras av ansvariga för rekrytering och biskoparna. Ett färdigt förslag lägger kyrkokansliet fram för biskopsmötet i mars nästa år.

Osäker bedömning
Varje stift utformar sin egen lämplighetsprövning för blivan­de präster och diakoner. Följden blir att antagningssystemet ser olika ut i landet. 

Studenter känner sig osäkra på att bedömningen är rättvis när till exempel studiekamraterna som ska prövas för Lunds stift åker i väg över dagen, medan de som ska prövas i Strängnäs stift är borta sammanlagt fyra. Systemet är inte tillräckligt rättssäkert, hävdar flera kritiker.

– Det finns hårdare och lättare stift, säger Sofija Pedersen Videke, med emfas. Hon är präst, sitter i kyrkomötet och är en av dem som
kritiserar lämplighetsprövning­en.

Hon pekar på att det finns studenter som inte går igenom i ett stifts antagningskonferens men som kan få ja i ett annat. Studenterna hon pratar om är inte de som får absolut nej utan snarare de som får ett nja eller gult ljus, som det också kallas på sina håll.

Det kan handla om att ha för lite förankring i Svenska kyrkan och att studenten måste skaffa sig mer praktik innan han eller hon får en ny chans. Sofija Pedersen Videke pekar också på att stiftens olika antagningsprocesser är uppenbar eftersom det läggs ned olika mycket pengar på lämplighetsprövningen.

Samma kriterier
Else-Maj Eineborg, som leder projektet på kyrkokansliet, vill där­emot inte prata om variationerna mellan stiften.

– Vi har ett framåtblickande perspektiv, säger hon. Bakgrunden till vårt uppdrag är att präster och diakoner antas för tjänst i hela Svenska kyrkan och inte i ett enskilt stift. Då är det också rimligt att kriterierna är desamma.

Hon anser inte att det är relevant att tala om hårda eller lättare stift. Hon tar som exempel Stockholm som får säga nej till ett större antal kandidater helt enkelt därför att de har ett större söktryck.    

Men bland studenter pratas det mycket taktik inför den stora prövningen som antagningskonferensen innebär. De som läser tillsammans men prövas i olika stift jämför med varandra och ser att processen ser olika ut, vilket skapar oro. Präststudenterna ska ha påbörjat sina teologistudier innan de får möjlighet att prövas av den så kallade antagningskonferensen. Det kan innebära att 1,5 till 2,5 år av teologistudier på universitetet går förlorade om de får ett nej. 

En av skillnaderna mellan stiften handlar om på vilket sätt beslutet förmedlas. Marta Axner, präst och ledamot i kyrkomötet, tycker att det vore rimligt att alla studenter fick sin motivering i skrift. Detta som en säkerhet för studenterna att besluten är väl underbyggda.

– Min poäng är inte att det ska bli lättare att bli antagen utan att processen måste bli mer genomskinlig för dem som prövas. Det ska bli mer tydligt för studenterna vad som krävs för att bli antagen.

Skapar förvirring
Ett annat exempel på en skillnad som kritikerna vill komma till rätta med är att rekryteringsadjunktens roll inte är lika i alla stift. I vissa stift har personen en stödjande funktion, i andra ska han eller hon bedöma studenten, vilket skapar förvirring.

Elin Eng­ström, som sitter i Svensk kyrkotidnings redaktion, hävdar att det talas för lite om det totala maktövertag som stiften har i förhållande till studenterna. Det finns ett problem inbyggt i själva systemet som föder rädda kandidater.

Hon menar också att de finns tillräckligt många historier om medvetna provokationer och nedlåtande attityder som gör att det inte bara kan handla om överkänsliga kandidater. 

Yashmin Singh 08–462 28 45
yashmin.singh@kyrkanstidning.se