Jesper Svartvik
Foto: Mikael M Johansson

Kommittén har i ett uttalande skarpt fördömt Aftonbladets publicering. Den knyter på ett försåtligt sätt an till medeltida mytologiska föreställningar om judiska ritualmord, menar Jesper Svartvik.

Historierna om judiska ritualmord på barn kan spåras tillbaka minst 900 år i tiden. Det första belagda exemplet kommer från Norwich i England 1144. En tolvårig pojke vid namn William hittades död i skogen och stadens judar fick skulden. De anklagades för att ha tappat pojken på blod och använt det i en ritual som skulle driva med den kristna nattvarden, berättar Jesper Svartvik.

Liknande anklagelser spreds sedan över Europa och orsakade svåra förföljelser av kontinentens judar.
Föreställningarna om judisk blodtörst har sedan återkommit i olika skepnader genom århundradena. Alltifrån Shakespeares Shylock som kräver ett skålpund kött ur Antonios bröst om han inte betalar tillbaka sin skuld, till Nazitysklands propagandamaskineri där barnamordsmotivet återkom.

– När en tidning i dag skriver om att israeliska armén mördar unga män och stjäl deras organ känner alltså många judar igen en av de mest klassiska och seglivade antisemitiska myterna, säger Jesper Svartvik.
– Ingen kallar sig i dag öppet för antisemit. Det hör till spelreglerna i debatten. Därför måste man alltid titta på vad som faktiskt sägs och skrivs. I det här fallet ställs en mängd frågor och görs antydningar som dels helt saknar belägg, dels ligger väldigt nära klassiska stereotyper. Summan blir en anklagelse inte bara mot Israel, utan mot det judiska över huvud taget.

Jesper Svartvik menar att Sverige inte på samma sätt som i många andra europeiska länder hade anledning att göra upp med antisemitism direkt efter andra världskriget. Det är först på senare tid som vårt agerande under krigsåren på allvar börjat granskas. 

Lägg därtill att kunskapen om religionens betydelse är bristfällig hos oss. Det gör att det här finns en särskild blindhet för de stereotyper som florerar i vår omvärld, menar Jesper Svartvik.

– Vi ser inte att vissa uttryck har en förhistoria som kan skada. Ju längre den förhistorien är, desto svårare kan konsekvenserna bli för de utsatta grupperna. Kvinnor är bättre på att känna igen misogyni, homosexuella bättre på att känna igen homofobi, och judar bättre på att känna igen antisemitism. Majoriteten måste alltid lyssna på de grupper som traditionellt har förtryckts och marginaliserats.

Ulf Bjereld
Foto: Victor Svedberg

På webbaserade debattforumet Newsmill pågår en intensiv diskussion om Aftonbladets publicering. En av dem som deltar, och som kritiserar Jesper Svartviks hållning, är Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot i förbundsstyrelsen för Broderskapsrörelsen. 

De frågor som artikelförfattaren Donald Boström ställer är legitima att ställa, och hade inte lett till någon reaktion om det gällt någon annan stat än Israel, anser Ulf Bjereld. Att ryggradsmässigt avfärda dem som uttryck för antisemitism leder till att begreppet urholkas. Bekymret är inte vad artikeln säger, utan vad den inte säger, menar han.

– Artikelförfattaren hade gjort sig själv och sin sak en stor tjänst om han hade markerat en insikt om att ämnet har beröringspunkter med antisemitiska motiv och tagit avstånd från dem. Då hade han kunnat få den diskussion han ville ha.

Att så inte skedde hänför även Ulf Bjereld till att vi i Sverige är relativt obekanta med sådana föreställningar. Vilket inte behöver vara av enbart ondo, menar han.
– För de flesta svenskar är antisemitismen något så främmande att vi har svårt att känna igen den när den någon gång dyker upp. Jag tror att det absoluta flertalet av dem som läser texten inte gör den koppling som nu lyfts fram.

Jesper Svartvik håller inte med om detta.
– Att utan belägg påstå att det förekommer systematisk organ-stöld är en så allvarlig anklagelse och anknyter till traditionella antijudiska stereotyper, så att detta måste beskrivas som antisemitism.

Martin Larsson
08-462 28 07
martin.larsson@kyrkanstidning.se