DO, Katri Linna, tycker att diskriminering på grund av religion har varit det område hon haft svårast att skapa dialog kring. Människor har svårt att förstå hur man kan ha en religion och vilken roll den kan ha i människors liv, säger hon.
Foto: Lars Rindeskog

Och Katri Linna bör veta, ombudsman för att värna mot alla sorters diskriminering som hon är. I snart ett år har hon varit chef för den sammanslagna diskrimineringsmyndigheten. 

Körkortseleverna som mobbas av sin lärare. Receptionisterna som kränks av sin chef. Städaren som förlorar jobbet på grund av sin klädsel. Det är alla exempel på diskriminering på grund av religion. DO har hittills i år fått in ett sextiotal sådana fall anmälda. Den helt dominerande gruppen är muslimer.
– Man ifrågasätter individuella muslimer på ett sätt som man inte skulle göra om det gällde en folkgrupp, och tillskriver individen egenskaper utifrån islam.

Katri Linna vill gå så långt att hon kallar delar av diskrimineringen islamofobi.
– Man upplever religion som ett samhällsfarligt fenomen – även i finare kretsar sker ett ifrågasättande som uttrycks öppet och tydligt.
Katri Linna tycker att diskriminering på grund av religion har varit det område hon haft svårast att skapa dialog kring.
– Människor har svårt att förstå hur man kan ha en religion och vilken roll den kan ha i människors liv. Det blir lätt så att en idé, en övertygelse är detsamma som något fanatiskt.
Samtidigt ser hon en helt annan tendens.
– Det finns ett slags ”sekularistisk fanatism” i Sverige: det finns inte längre uttryck för religion i svenskarnas liv. Det innebär att man inte kan förstå att religion är viktigt för andra människor, att det till exempel är viktigt att bära slöja för att man får det sämre i himlen annars.
Denna religiösa analfabetism gör att svensken tycker att religion är något som individen kan välja att lägga till i sitt liv, eller utan svårighet välja bort.
– Att då välja religion blir ett slags ”samhällstrots” – man förstår inte att det sker utifrån en djup övertygelse.

När Katri Linna ombeds peka ut gränserna för religiös diskriminering i arbetslivet påminner hon om den sikhiske spärrvakten som bar turban enligt sin religions tradition och därför inte ansågs kunna sköta sitt jobb. Det var för 22 år sedan, innan det ens fanns en lagstiftning på området.
– I dag har man svårt att tänka sig ett sådant ärende, så på ett sätt har det ändå gått framåt.

Inom arbetslivet ratas människor på religiösa grunder redan i rekryteringen. Den som är muslim blir negativt karaktäriserad utifrån sin religion.  

I dag handlar många ärenden om kvinnors klädsel, främst slöja, niqab, men också om att många muslimska kvinnor vill ha täckande kläder. När DO får in ett ärende kartlägger man både vilka krav arbetet ställer och vilka behov den anställde har.  

Katri Linna tar ett exempel: en muslimsk kvinna arbetade inom äldreomsorgen. I arbetsklädseln ingick en tunika, men kvinnan tyckte den var för kort. Frågan var då om hon fick ha en tunika som var 15–20 centimeter längre – var det förenligt med arbetets krav på exempelvis hygien?

Med smidighet och god vilja tycks de flesta ärenden kunna lösas – arbetsplatser som Liseberg eller polisen och försvaret protesterade först mot önskemål från muslimer, men införde sedan huvudduksalternativ.
– Man får titta på hur arbetsplatsen ser ut och se om det går att hitta en lösning inriktad på just den anställde och just den arbetsplatsen.

Även om de flesta ärendena om religiös diskriminering handlar om icke-kristna religioner, förekommer det också mot kristna.

– Kristendom i Sverige i dag är väldigt main stream – man får inte uttrycka en stark tro, eller att barnen deltar i religiös verksamhet, det kan uppfattas som indoktrinering. Det är typiskt att mainstream-religionen gör att religiös övertygelse ifrågasätts. Det är inte lätt att vara aktivt troende i Sverige, oavsett religion.
Katri Linna berättar lätt road om en av de många nedsättande kommentarer hon har fått som DO: ”Det måste vara något fel på Katri Linna, är hon religiös?”
Cecilia Jaensson
Wallander
08-462 28 11
cecilia.jaenssonwallander
@kyrkanstidning.se