Svårbenämnd sektor. Statssekreterare Christer Hallerby, KT:s David Qviström och forskare Johan von Essen diskuterar ideellt arbete.
Foto: Annika Ahlefelt

Seminariet arrangerades av frivilligorganisationerna och Kyrkans Tidning. Moderator var KT-journalisten David Qviström, som inledde med att litet utmanande förklara att regeringen nu försöker lägga upp en politik för vad människor väljer att göra med sin fritid.

Han syftade på den så kallade folkrörelsepropositionen som regeringen just lagt fram, som har som målsättning att hitta någon form av överbyggnad eller ramverk för den ideella sektorn.
 
Sverige har flest i världen
Det är ingen liten sektor det handlar om. Sverige lär vara det land i världen som har flest frivilligarbetare. Uppskattningsvis 50 procent av befolkningen arbetar ideellt 13 timmar per månad.
 
– Och det handlar faktiskt inte bara om vad människor gör på fritiden. Vi har ju andra stora grupper som måste räknas in i civilsamhället, till exempel pensionärssorganisationerna, sade Christer Hallerby, statsekreterare på integrations- och jämställdhetsdepartementet, som också förnekade att regeringens intresse för den civila sektorn beror på alla frivilligtimmar som står till buds.
 
– Det handlar om att regeringen för första gången ska ge en samlad syn på vad som händer med den ideella sektorn. Och ett tydligt bevis för att vi vill se den utvecklas.
 
Oklart vad det ska kallas
Men ett ramverk och en professionalisering är inte oproblematiskt. Det innebära också en förändring. Det behöver inte vara dåligt, eller bra. Men definitivt annorlunda.
 
– Vi kanske ska börja med att bestämma vad vi ska kalla det, sade en man i publiken. Tredje sektorn? Civila sektorn? Folkrörelseorganisationerna, eller vad?
 
– Ja, terminologin är svår. Men ideella sektorn ska det vara, sa Christer Hallerby.
 
– Kanske skulle vi utlysa en tävling om namnet i Kyrkans Tidning, sa David Qviström innan seminariet avslutades.

Annika Ahlefelt
08-462 28 04
annika.ahlefelt@kyrkanstidning.se