Dansk teologisk blick på folkkyrkans roll

De aktiva medlemmarna är nu i minoritet, men folkkyrkorna i Västerlandet behåller och vårdar sin uppgift att vara till för de många. Till detta kommer att de många icke-aktiva eller utanförstående utövar en kraftig påverkan. Det sker en inre sekularisering.

Detta blir särskilt påträngande i Danmark, där frågeställningen ligger i själva kyrkans namn, Folkekirken. Jeppe Bach Nikolajsen bearbetar tillsammans med några medförfattare dessa frågor i boken Kirkens rolle i et pluralistisk samfund. Jeppe Bach Nikolajsen är lektor vid Menighedsfakultetet i Århus och adjungerad professor vid Menighetsfakulteten i Oslo.

Att samhället är pluralistiskt visar sig till exempel i att det utövas olika religioner utan att religionstillhörigheten påverkar medborgarens relation till staten. Pluralismen omfattar också moralen. Medborgarna kan leva i olikartade relationer utan att relationen till staten påverkas. Staten påverkar varken utövande av religion eller privatmoral. En helt annan fråga är om samhället på djupet är pluralistiskt.

En av de viktigaste frågorna rör den kristna etikens ställning. Kristen etik är framför allt etik grundad i skapelsen. Jeppe Bach Nikolajsen kan här anknyta till både Luther och Grundtvig. Det kristna och det mänskliga sammanfaller. Det finns i skapelsen en basic design som är god, även i skapelsens skadade tillstånd.

Boken tar också upp kyrkans missionskallelse, som har sin utgångspunkt i Guds eget skaparverk. Hela den bibliska historien är berättelsen om den skadade skapelsens återställande genom det utvalda folket. Höjdpunkten är Jesus Kristus. Detta återställande genom Jesus är kyrkans uppgift. Men hur?

Jeppe Bach Nikolajsen anknyter här till den engelske teologen Lesslie Newbigin. Denne understryker starkt betydelsen av kyrkans egenart. Kyrkan är inte en spegel av samhället. Den föregriper något bättre än det som är här och nu. Den förverkligar detta på tre sätt. Newbigin sammanfattar det i tre grekiska ord: Koinonia, martyria, diakonia. Kyrkan ordnar inte evenemang där det samlas publik, den är en levande gemenskap med konkreta människor. Gemenskapen, koinonia, vittnar om Jesus Kristus med ord och handling.

Detta vittnesbörd innebär också en konflikt med samhället, där Jesus inte erkänns som Herre. Men just genom smärtan i denna konflikt vittnar kyrkan allra tydligast om den nya livsmöjligheten genom honom, och den är värd smärtan. Det tredje momentet – diakonia – innebär ett tjänande i samhällets marginaler. Allt detta kan endast förverkligas genom konkreta människor, som själva lever med Jesus som Herren.