Ett fönster in i sektens liv

– Nu har vi ett fantastiskt fönster in i det judiska samhället och de religiösa föreställningar som var levande under den tidiga Jesus-rörelsens dagar, säger Cecilia Wassén, docent i Nya testamentets exegetik vid Uppsala universitet.

För drygt 70 år sedan letade några beduinkillar efter saker som det kanske gick att göra sig en slant på. De sökte i grottorna vid Döda havets nordvästra strand och hade turen på sin sida då de fann ett antal bokrullar, skrivna på hebreiska, i en grotta. Så småningom fann man fler grottor i området med handskrifter även på grekiska och arameiska.

Fyndet var unikt och av världsklass. Dödahavsrullarna såg dagens ljus efter 2 000 år i grottornas mörker.

Men sedan skulle det dröja många år och turer, ända fram till början av detta sekel innan alla fragmenten hade publicerats. Då blev det äntligen möjligt för språkvetare och texttolkare att studera fynden från Qumran i sin helhet. Ämnet var – och är – hett för forskare världen runt. I dag finns samlingen på The Shrine of the Book som är en del av Israels nationalmuseum i Jerusalem.

I vår del av världen bildade forskare från Norge, Sverige, Danmark och Finland i början av 2000-talet nätverket Nordic Network in Qumran Studies som gav ut den nordiska introduktionsboken Dödahavsrullarna – innehåll, bakgrund och betydelse.

Redaktör för boken var Cecilia Wassén. Hon är även medlem av den redaktionskommitté som finns bakom den svenska översättningen av Dödahavsrullarna.

– Det är jätteviktigt att vi nu fått en översättning till svenska av ett sådant stort bibliotek som rullarna utgör. Nu kan allmänheten läsa dessa viktiga texter, säger Cecilia Wassén som även är glad över att Uppsala universitet nyss promoverade professor Sidnie White Crawford till hedersdoktor, en forskare som är specialiserad på Dödahavsrullarna.

Det som nu översatts till svenska är en drygt 400 sidor stor bok, judisk litteratur som innan fyndet varit okänd. De flesta av skrifterna och fragmenten hittades i Grotta 4, en del inkastade, andra kan ha legat på bokhyllor.

– Det verkar som att de gömdes undan för den romerska militären strax före år 70 och den judiska revolten. Där låg de och vittrade sönder. Ingen kom och hämtade dem.

Grotta 4 ligger väldigt nära Qumransektens bosättning och den stora ruin som berättar att här funnits ett stort byggnadskomplex. Med största säkerhet tillhörde Grotta 4 egendomen och kan ha varit ett extra bibliotek dit man förde böcker från ett bibliotek i byggnaden – ett gömställe för alla texter som skrevs av sekten själv. Men här finns också skrifter som sekten bevarade och kopierade, alster som var skrivna av andra utanför sekten.

Vilka ingick i Qumransekten? Många forskare kopplar gruppen till esseerna som omskrivs av Josefus, Filon och Plinius den äldre. Men om detta tvistar de lärde. Klart är i alla fall att det handlar om en stor sekt som fanns över hela landet.

– När man tittar på ett dokument som Damaskusskriften förstår man att de som tillhörde sekten bor i olika städer. Man får nog förstå Qumran som en typ av centrum för rörelsen, dit man kom samman för att fira högtider eller som ett centrum för skrivare där de kunde arbeta med texterna, skriva, kopiera och samla dem. Den senare teorin hävdas just av Uppsalaaktuella professor Crawford.

Att kliva in i Dödahavsrullarnas värld är att få en inblick i hur judar på den tiden läste auktoritativa skrifter, de vi i dag kallar den hebreiska bibeln eller Gamla testamentet. Dessa texter tolkades väldigt aktivt för att man skulle förstå sin egen samtid.

De rekapitulerade också berättelserna i den hebreiska bibeln, kunde lägga till, ta bort och ändra många aspekter och detaljer och skriva ner nyskapande tolkningar.

Här finns också utläggningar när man tolkar texterna så att de verkligen handlar om den egna gruppen. Det som Habackuk profeterade om, tolkades av sekten som att det handlade om dess grundare ”den rättfärdige läraren” och dennes konflikt med ”den onde prästen”.

– Nu får vi också en inblick i hur omfattande och populära apokalyptiska strömningar var på den här tiden. Qumransektens egen världsbild var att man levde i sluttiden. Man såg fram emot och förberedde sig för Guds konkreta ingripande i världshistorien. Då skulle Gud återupprätta Israel, förgöra fienden och upprätta den rättfärdige.

– Man litar på en nådefull Gud och man ber om syndernas förlåtelse. Man förlitar sig på Guds hjälp för att kunna leva efter hans vilja, något man gör genom att leva efter lagarna på rätt sätt.

Att veta när man var rituellt ren eller oren var viktigt. Oren blev man genom menstruation, genom samlag, att ta hand om ett lik och genom begravningar. Då skulle man rena sig och det finns föreskrifter om hur man gör det. Vanligtvis handlar det om att doppa sig i vatten och vänta en viss tid för att inte föra orenheten vidare.

– Det viktiga var att man visste hur man skulle rena sig. Här är Qumransekten striktare än andra.

En annan viktig aspekt är att orenheten drabbar både män och kvinnor. Kvinnorna blev orena genom menstruation och barnafödande. Männens orenhet kom genom en sexuell utlösning.

– Det var sperman som gjorde kvinnan oren vid samlag, säger Cecilia Wassén som inte ser att det fanns någon skillnad i synen på manlig och kvinnlig orenhet i Qumransekten. Det fanns medlemmar som levde i celibat, men det var nog vanligare att de gifte sig och bildade familj.

– Att man inte gifte sig handlade inte om rädsla för kvinnlig orenhet utan mer om att män vigde sina liv åt att studera skrifterna. Om man nu levde i sluttiden, varför skulle man då gifta sig?

Tron på änglar och demoner var också mycket levande. En av anledningarna till att man var så noga med renhet var att ett möte med en ängel krävde renhet. Demonerna var också aktiva och det finns exorcistiska texter som användes för att driva ut de onda andarna som besatte människan och skadade henne fysiskt.

– I olika texter av apokalyptisk karaktär ser vi att den onda makten får övertaget i sluttiden. Ju värre det är, desto säkrare är det att Gud och änglarna kommer för att ställa de onda till svars. Den yttersta domen närmar sig och rättvisa kommer. Bara man håller ut. Och man räknar med att det i sluttiden ska komma både en kunglig och en prästerlig Messias. Men också en profet som likt Moses ska framträda.

Det mesta materialet som handlar om kvinnor är just äktenskapsregler och renhetsregler. Men intressant nog nämns i Damaskusskrifterna en grupp som kallas för mödrarna. De verkar ha haft en ledarfunktion i sekten, precis som fäderna, och man fick inte sätta sig upp mot eller vara oförskämd mot dem. Det bestraffades.

När Qumransekten upphör, ser man spår av dem eller esseerna någon annanstans?

– Nej, de försvinner. Det var inte heller någon som kom och hämtade böckerna. Det är märkligt. Vi ska inte heller glömma att också sadduckeerna försvinner.

Men till skillnad från sadduckeerna kan vi nu genom översättningen av Dödahavsrullarna, som redan uppfattas som en kulturbragd, läsa om sekten som försvann men vars tro och liv säkert påverkade både Johannes Döparen och Jesus.