Frestaren säger: Du kan bara du vill!

”Är allt bra?” Frågan kommer nästan med automatik. Jag kan inte undgå att se överraskningen i frågarens ögon när jag svarar: ”Nej, allt är inte bra. Men det goda överväger.”

Hur kan någon tro att allt är bra? Har livet någon gång enbart varit bra? Fast det säger jag inte. Hade jag haft tid skulle jag kunnat ta frågaren med in i denna söndags texter. Var och en är en berättelse om livets utsatthet och kamp.

Här berättas om Saraj som drabbats av den sociala katastrofen att inte kunna få barn. Likaså möter vi den egyptiska slavkvinnan Hagar som först blev utsedd till surrogatmamma, för att sedan straffas av sin sårade matmor och tvingats fly ut i öknen.

Så möter vi förstås Jesus. Han hade varit med om den fantastiska dophögtiden i Jordan. Där hade han blivit bekräftad av Gud som Guds älskade son. Sedan blev allt annorlunda och kontrasten tydlig: Från det livgivande vattnet till öknens torka, från den grönskande dalen till sandens ödslighet, från gudsnärhet till gudsfrånvaro. Där stod Jesus i den kamp som både innehöll prövningar och frestelser. Inte ens han kom undan det vanliga livet.

Det är skillnad på prövningar och frestelser. Det är som att ena stunden bli serverad fiskbullar och nästa gräddtårta. För mig är prövningen att vara tvungen att äta upp fiskbullarna. För varje tugga minns jag skolans sega fiskbullar som dessutom vara kalla inuti. Frestelsen däremot är gräddtårtan som visserligen är onyttig men lockar till för stora bitar.

Prövningar får vi när vi möter det svåra i livet. Dem har vi att genomleva. Frestelser är bara frestande. Vi frestas i det vi kan och klarar, många gånger i det som vid första anblicken kan verka både gott, rimligt och lockande. De som krossas under prövningar eller faller för frestelser riskerar att förlora sig själva.

Det kanske är i livets ökentider som frestelserna blir särskilt lockande. Inte minst därför att de tycks ge oss enkla utvägar. Det gör det inte lättare när frestelserna, liksom för Jesus, åtföljs av smicker, talar till fåfängan och kryddas med fromma bibelcitat. Där är frestaren som säger: ”Lita bara på dig själv! Du kan bara du vill!” ”Lita på din tro! Tro på din tro så kommer allt att gå väl.” ”Lita på maktens trygghet och kontroll.”

Allt är inte bra. Det är för oss som upplevt detta som Hebreerbrevets författare skriver: ”Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i vår svaghet, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd.”

Författaren visar på den medlidande Jesus som delar kampen, prövningarna och frestelserna, men som också visar att det går att bevara sig själv. Berättelserna ger dessutom fler mod – bilder. Hagar, som i stället för att lita till sig själv, får möta den Gud som också till öknen sänder räddande änglar. Hon ger Gud det finaste av namn, ”Seendets Gud”. Jesus själv, som väljer bort tilliten till sig själv och visar mot tilliten i Guds löften, de som en gång gavs ett ökenfolk på vandring mot ett förlovat land. ”Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår från Guds mun.”

Jesus, som dessutom väljer bort både härskarnas makt och allmaktens möjligheter för att visa på en annan makt, kärlekens makt, den som tydligast uppenbaras i en krubba och på ett kors. ”Han gick in med sitt liv på jorden. Gud tog plats i din egen gestalt. Hans seger blev din. Han var frestad som du – och han älskade dig över allt.” (Psalmboken 358:4). Det är väl därför vi ändå till sist måste säga. ”Allt är inte väl, men det goda överväger.”