Också det har Gud tänkt på

Nyligen fick jag berättat för mig om tant Hilma. Hon tillhörde en av de där rörelserna vi glömt bort eller kanske velat glömma bort men som varit med och format Svenska kyrkan. Hon var nordöstring, det vill säga hörde till Östra Smålands Missionsförening. Hilma bodde på långvårdssjukhuset i Kisa och några hade tagit med sig en bandinspelning från kontraktskördagen.

En av kyrkokörerna sjöng ett stycke med text från kapitel 21 i Uppenbarelseboken och medan hon lyssnade på kören som upprepade …och han skall torka alla tårar från deras ögon i olika stämmor säger tant Hilma tillitsfullt: ”Inte dä en gång behöver en styre mä – ja även dä ha Han sett te”. Till och med tårarna skall Gud torka, han som frälst oss.

Hilmas ord är ett uttryck för nordöstringarnas starka tillit till nåden allena – Att Jesus verkligen gjort allt på korset och vi inte behöver göra något för vår frälsning för det har han gjort. Frälstes gjorde vi alla på Golgata år 33. En av de mest kända psalmerna från deras sångbok Guds lov inleds med ”Om du är usel och död och kall, så är du köpter i alla fall.”

Tänk om den där kören istället hade sjungit Paulus ord från Romarbrevet kapitel 8 Sammalunda hjelper ock Anden vår skröplighet, ty hvad vi skola bedja, såsom sig bör, det veta vi icke, men Anden sjelf manar godt för oss med outsägliga suckar” (Normalupplagans övers.).

Kanske hade Hilma då sagt samma sak: Inte dä en gång behöver en styre mä. För är det inte just så det är ibland, ja rentav ofta, att bönen går på tomgång. Men då stödjer Anden oss. Det är väl ändå en del av Guds stora barmhärtighet, ja en finurlig omsorg? Även det har Gud tänkt på, det är så som Gud vill. Det heter ju att Gud känner oss bättre än oss själva och det är väl detta ett utmärkt exempel på.

Samma Guds omtanke hittar vi Bönsöndagens evan-gelietext från Bergspredikan – Vår Fader vet vad vi behöver innan vi bett om det. Vi behöver kanske inte alltid styra så mycket med bönelivet, inte visa upp – vi kan vila i bönen. Av nåd. För Gud har tänkt på det.

Samtidigt – Ska vi aldrig be tillsammans? Är vi hycklare då? Man kan få för sig att Jesus ger den svenska privatreligiositeten dess instiftelseord eller att bibelordet om att be i det fördolda är det som svenskar tagit till sig bäst av Jesu undervisning. För skulle någon stackare få för sig att be i ett gathörn, nog ringer folk till polisen (ja, det har hänt) eller psykakuten.

Jag tänker att det är viktigt att komma ihåg att vad som kommer efter detta i Bergspredikan är när Jesus ska berätta hur vi ska be, nämligen: Vår Fader. Också detta har Gud tänkt på. Även när vi ber på kammaren, bakom stängda dörrar ber vi tillsammans med andra. Vi ber med hela kyrkan, i alla tider, på varje plats, i himlen och på jorden. Men vi behöver inte imponera på Gud. För Anden ber i oss med rop utan ord, med outsägliga suckar. När vi gemensamt firar gudstjänst behöver vi inte heller visa upp oss själva – vi går in i gudstjänsten som genom århundraden formats genom den heliga Andens omtanke. Liturgin – vår gudstjänst – är ingen enskilds språk och därför allas språk.

Vi går alltså in i något större när vi tillsammans ber till vår Gud, vår Fader. Vi behöver inte göra något i bönen för att vi ska bli sedda. Släpp kontrollen. Vi är redan sedda och hörda. Gud vet. Av nåd. För Gud har tänkt på det. Inte dä en gång behöver en styre mä.

Fredrik Hollertz

präst