Tala om Guds stora gärningar på andra språk än vårt

Det finns de som menar att reformatorn Teresa av Ávila är den 1500-talsmänniska som vi känner allra bäst. Visserligen har en annan 1500-talsmänniska vid namn Martin Luther skrivit betydligt fler texter än vad hon har gjort men hennes texter är av en annan karaktär än hans.

Teresa skriver självbiografiskt och berättar utförligt för läsaren om den förvirring som hon erfar när helig Ande låter henne möta Jesus högst påtagligt här och nu. Allt är inte glasklart för Teresa trots att Gud samtalar med henne på spanska.

Teresa berättar hur hon hanterar den förvirring som Guds tilltal ger upphov till. Hon samtalar vänskapligt och eftertänksamt med både meningsfränder och meningsmotståndare. På så sätt försöker hon komma underfund med vad Gud vill att hon ska göra för att återföra kyrkan till det centrala.

Förvirring är inte bara något som ibland drabbar Teresa av Ávila. Förvirring är också ett centralt inslag i pingstdagens episteltext. Apostlagärningarna berättar hur förvirringen sprider sig när alla förstår det som sägs. Vi föreställer oss ofta att förvirring är något vi erfar innan vi har förstått.

När vi väl har förstått är vi inte längre förvirrade. På pingstdagen är ordningsföljden den omvända. Det är först när de församlade människorna förstår som förvirringen blir stor. Så överraskande bak-och-fram-vänt är det vanligtvis i Andens rike.

Kretensarna, partherna, mederna och alla de andra som hörde Guds tilltal på sitt eget språk hanterade sin förvirring på samma sätt som Teresa av Ávila. Deras vilja att förstå ledde dem in i samtal med både likspråkiga och främlingar. De överskred språkbarriärer och andra skiljelinjer som vi människor ofta drar upp och okritiskt orienterar oss efter. Deras gränsöverskridande samtal är ett minst lika stort pingstunder som den flerspråkiga förkunnelsen.

Episteltexten avslöjar inte hur de kunde prata med varandra men texten berättar att de upptäckte att var och en hade hört talas om Guds stora gärningar – på ett begripligt sätt – trots att de tillhörde olika sammanhang. Så lyhörda för varandra kan helig Ande göra oss.

Under pingsten ber vi om helig Ande. Det är en modig bön eftersom vi inte riktigt vet vad som kommer att hända om vi blir bönhörda. Det som är hyfsat säkert är att när Anden kommer nära blir vi förvirrade. En starkt bidragande orsak till förvirringen är att Anden låter oss kommunicera meningsfullt också med människor som vi vanligtvis inte förstår oss på. På så sätt upptäcker vi att det går att tala om Guds stora gärningar på andra språk än vårt.

Under reformationsminnesårets pingsthelg kan det vara på sin plats att be Anden hjälpa oss att inse vad Gud vill att vi ska göra för att reformera kyrkan idag. En viktig drivkraft i reformationen på 1500-talet var visionen om den flerspråkiga förkunnelsen.

Alla människor skulle få höra Gud ord på sitt eget språk. Idag – när vi blir alltmer isolerade i våra egna åsiktsgemenskaper och preferensbubblor – kan vi behöva uppmärksamma den gränsöverskridande förståelsens underverk.

Upptäckten att vi ibland kan kommunicera meningsfullt också med dem som vi vanligtvis inte förstår oss på, kan bli en viktig drivkraft i vår tids reformationsarbete. Pingsten påminner oss om att det går att tala om Guds stora gärningar både på vårt språk och med andra uttryckssätt än dem vi vanligtvis använder oss av.