Eftertanke. Det ekonomiskt försvarbara är faktiskt inte allt i världen! Det går inte att kalkylera med kärlek! Så skriver Maria Ottensen i veckans Eftertanke.
”Det är inte ekonomiskt försvarbart”. Det argumentet gör effektivt slut på många diskussioner. Efter att ha vridit och vänt på en fråga, diskuterat fram och tillbaka vilken som är den rimliga vägen att gå, så kommer det, argumentens argument: ”det är inte ekonomiskt försvarbart.”
Ofta ett uttryck som står för det balanserade, förnuftiga och kloka, det som får ta vid när alltmer vildsinta visioner och storslagna idéer bollats omkring i rummet en stund. Då måste verklighetens sansade och balanserade argument föras in.
Det är inte ekonomiskt försvarbart.
Det har de ju rätt i, de förargade. För vad kan en annars säga, när det helt orimliga sker. En kvinna stiger in i huset, objuden, tränger sig fram till hedersgästen och bryter sönder ordningen och det förutsägbara. Hon bryter sönder och bryter upp sigillet på flaskan hon bär. Bryter upp och bryter sönder, så att alla polerade ytor krackelerar. Ur den uppbrutna flaskan häller hon ut den dyrbara oljan över hans huvud.
Det rinner genom håret, ner i nacken, över pannan… Jesus drar med handen genom sitt hår, känner den mjuka oljan, doftar på fingrarna och tittar uppskattande, ja kärleksfullt på henne och den sönderbrutna oljeflaskan. Han ler när han doftar på sina fingrar.
Så fylls sakta hela rummet av den varma, kryddiga och lite mystiska doften. Mycket och ljuvligt doftar det. Nästan för mycket. Och nu ser andra vad som hänt. De ser hur oljan droppar från Jesus panna, rinner ner i nacken och över öronen på honom. Och de tittar på varandra, skakar på huvudet och frågar sig hur mycket olja det egentligen var i kruset och om hon verkligen har hällt ut alltihopa.
Det är ju ändå inte ekonomiskt försvarbart! En av de förargade, förnuftiga gör ett snabbt överslag och säger: ”För den oljan hade man ju kunnat få mer än 300 denarer att ge åt de fattiga”. Det, däremot hade varit ekonomiskt försvarbart.
Men den här dagen bryr sig Jesus inte om det rimliga, hans hjärta är öppet, han känner oljan rinna och doften fylla huset, ser kärleken bakom handlingen och säger: Låt henne vara! Varför gör ni henne ledsen?
Det ekonomiskt försvarbara är faktiskt inte allt i världen! Det går inte att kalkylera med kärlek! Det går inte att kalkylera med medmänsklighet! Det ekonomiskt försvarbara är ett dåligt mått på skönhet!
Argumenten om det ekonomiskt försvarbara ska faktiskt inte ha sista ordet i alla diskussioner.
Kalkyler om nytta och ekonomisk effektivitet hjälper mig inte inför den enskilda medmänniskans nöd, eller behovet av kärlek och skönhet. Å andra sidan måste ju de (vi?) som har ansvar för budgetar och ekonomi i stat och kommuner, församlingar och pastorat just försöka ta ansvar, använda resurserna så klokt som möjligt, och fatta ekonomiskt försvarbara beslut.
Men ekonomin ska inte alltid ha sista ordet. Sista ordet ska kärleken, nästankärleken och omsorgen om den som behöver alltid ha. Samtidigt behöver människor med ekonomiskt ansvar alltid se längre än till det omedelbart förestående och vi kan behöva säga om den överflödande kärlekens slöseri att det inte är ekonomiskt försvarbart.
Men det ekonomiskt försvarbara kan inte vara det enda kriteriet på vad som är rätt. Utan kärlek, inget liv. Och fastetiden handlar om liv som ges ut och gränslös, dyrbar nåd.
Maria Ottensen
präst
LÄGG TILL NY KOMMENTAR