Lyssna på Jesus och se hur åsiktsbubblorna spricker

Kanske är åsiktsbubblor inte något nytt?

När jag läser söndagens evangelium i sitt sammanhang tycker jag de verkar ha funnits redan då.

I början av kapitlet har Jesus botat en människa som varit sjuk i 38 år. Många av åren tycks den sjuke ha tillbringat i väntan vid Betesda-dammen, som sägs kunna bota sjukdom. Det gäller bara att komma ner i vattnet medan det svallar, något som aldrig lyckats för honom. Så kommer Jesus en sabbat och frågar om han vill bli frisk. Han berättar om hur han aldrig hunnit ned i det svallande vattnet i tid, och när han pratat till punkt botar Jesus honom genom ett par ord.

Runt om, och i honom, som nu är frisk och kan ta sin säng och gå, bubblar glädjen över höjd livskvalitet för en plågad människa...

Men för dem som är Jesus-skeptiker, och håller sig till sin Jesus-skeptiska bubbla finns ingen glädje. De skeptiska ser i stället den bristande ordningen och brottet mot det påbjudna. Jesus och hans gäng verkar betraktas som oborstade och oorganiserade. När han dessutom inte håller sabbaten, då är det nära nog bevisat att han inte kan komma med något gott.

”Nej, det ser vi ju, att det här botandet inte gick rätt till, på sabbaten ska alla vila, också de som är sjuka och de som botar”, tycks de mena.

För den som befann sig i den Jesus-skeptiska åsiktsbubblan, var den glade före detta sjuke ingen glädje utan ett hot mot den rådande ordningen.

För andra, i den Jesusvänliga åsiktsbubblan, blev det tvärtom. Den friske spred glädje och stolthet: ”tänk, ännu ett tecken på vår väns fantastiska storhet och kraft”!

Men Jesus vill inte vara i en bubbla av likasinnade, han vill röra sig mellan bubblorna, ja till och med spräcka dem.

Han försöker få människor att lyssna efter det som är äkta, och i söndagens text börjar han tala om vittnesbörd och säger fritt tolkat:

”Jag tillhör inte någon åsiktsbubbla! När den lame blir botad på sabbaten betyder det inte att jag är emot sabbatsfirande! Tvärtom – samma Gud som gett oss vilodagen som en gåva, som gett oss lagen som en nåd att leva i, samma Gud ser den lilla människans nöd, och kan inte vänta med boten tills sabbaten är över. Den Guden är det som sänt mig hit, den Guden är det som är livets Gud. Jag tar denna livets Gud till vittne. Och förresten är min kusin Johannes en annan av hans vittnen om mig och om livet.”

Kanske några av dem som hör och ser honom känner hur bubblorna spricker? Att när vattnet svallar likaväl som när den lame kan gå tack vare Jesu ord, då är nåt större än åsikter å färde? Då är det livets källa som väller fram. Livets källa, som inte bara tillhör några med rätta åsikter, utan vars vatten är till för alla! Livets källa som springer fram varje gång människor upprättas, livet får ny kraft, och människor möts på riktigt, bortom de förväntade grupperingarna.

Jag önskar mig massor av spruckna åsiktsbubblor under 2017. Det mänskligheten behöver, att livets krafter samlar sig, att vi slutar misstänkliggöra varandra och strävar efter liv.

Maria Ottensten
präst