Nunna och miljökämpe

Hon använder poesi, konst och musik för att övertyga människor om att värna om miljön.

– Gud kan ses som en konstnär som skapar världen. Och konstnärer kan ses som Guds hjälpare. Vi måste uppmuntra varandra att vara konstnärer, säger Louisa Poole. Och hon menar det inte bildligt. Hon anser att ett rikt kulturliv främjar miljön.

Kreativitet, fantasi och kultur kan ta oss ur vårt beroende av vår för miljön destruktiva livsstil, menar Louisa Poole.
– Språket är människans styrka. Det bor en poet inom oss alla. När en församling arrangerar en poesiafton där människor får skapa egen poesi får de möjlighet att reflektera över vad de ser i sin närhet, över sina liv, över sina val.

Detta borde ligga kyrkorna nära, eftersom de alltid varit kulturens hemvist och forum, enligt Louisa Poole. Att använda kultur är ett sätt för kyrkor att angripa och kommunicera grundläggande frågor om livsstil, miljö och klimat.
– I London där jag bor finns mycket modern konst. Varje generations konstnärer uttrycker människans själ, människans livsvillkor och attityder. De går på djupet och lär oss förstå oss själva. Till exempel älskar jag skulptören Antony Gormly som ständigt återkommer till den manliga kroppen. Han själv är alltid modell och verken talar om hur det är att vara människa i världen i dag.

Men det är inte bara genom de sköna konsterna vi kan bryta med en miljöförstörande livsstil och återknyta kontakten med Gud och oss själva. Louisa Poole talar mycket om hur vi kan finna Gud i naturen (natural theology).
– Vid reformationen förlorade vi boken Natur, ur vilken vi kunde lära och kommunicera med Gud. Det blir påtagligt till exempel om vi har en stor naturupplevelse, det lämnar ett tomrum efter sig. Du ser Grand Canyon, och sen?

Finns det inte något överväldigande, nästan skrämmande i tanken på att Gud finns i varje regndroppe?
– Jo, kanske. Men det är en gåva, en glädje. Och det ger kraft.
Med inställningen att Gud finns i naturen kan man helt enkelt inte välja att slösa med naturens resurser. Och det synsättet skulle ge fler vinster.
– Med ett sånt tankesätt blir det orimligt att till exempel stänga in äldre människor på boenden där de aldrig får uppleva naturen.
Louisa Poole är med i styrelsen för Operation Noah, en ekumenisk organisation som främst arbetar för att stötta Englands kyrkor att engagera sig i klimatfrågor. Organisationen verkar även opinionsbildande med kampanjer inför olika lagförslag.

– Just nu jobbar vi för att få igenom en ny energilag som begränsar koldioxidutsläppen. Men vi kommer inte att lyckas eftersom vi har en konservativ regering och svåra ekonomiska tider, säger Louisa Poole och förvånar mig med denna plötsliga misantropi.
– Finanskrisen används som svepskäl men klimatförändringarna väntar inte på bättre tider. Och man skulle kunna argumentera precis tvärtom, att kris är en kreativ tid för såväl enskilda som för hela samhällen.

Men kan man verkligen uppmana den som nyss blivit arbetslös att engagera sig i miljöfrågor?
– Naturligtvis måste alla få sina grundläggande behov tillfredsställda först. Men ja, en ofrivillig arbetslöshet kan ses som ett utrymme för kreativitet. Du får tid att göra något för din nästa, för utbildning och engagemang.
Även pensionärer är en grupp som skulle kunna göra mer, anser Louisa Poole.
– Deras erfarenhet och andlighet slösas bort för att vi inte värderar dem. Pensionärer befinner sig i en fas i livet med plats för kontemplation och handlingsfrihet.

Jag frågar envist om det inte är mycket begärt av människor.
Louisa Poole tycks knappt förstå vad jag menar.
– Vi ber alldeles för mycket om ödmjukhet och tålamod. Vi borde be mer om inre styrka, svarar hon till slut. Vi behöver vår inre styrka.