Rätten att få tro

Bara hon använde grön färg blev det ”muslimsk konst”. Saadia Hussain kämpar för rätten att tro och samtidigt bli tagen på allvar som konstnär.

– Islamofobin märks överallt. Men jag tänker inte låta den begränsa mig, säger hon.

Det blåser hårt på Haninge torg. Ett berg av rutiga kassar brer ut sig över asfalten. Alldeles bredvid står en husvagn prydd med liknande mönster. Tillsammans utgör de Oh my home, Saadia Hussain och hennes kollegors senaste konstprojekt som ska turnera i städer i Europas yttermiljöer.

Under förarbetet har de intervjuat en lång rad personer.

– Vi har frågat: ”Vad tar du med dig när du flyr?” Den här väskan är den som säljs mest i hela världen. När man flyr fyller man den med det värdefullaste man har, när man återvänder fyller man den med gåvor. Dessemellan rymmer den tvätt, mat, böcker… På flyktingförläggningarna i Italien såg vi dem överallt.

Saadia Hussain, född i Pakistan, är en etablerad svensk konstnär. Hon jobbar med bilder och installationer och har ställt ut både enskilt och tillsammans med andra. Hon har också lett projekt med muralmålning i förortsmiljö. Hennes konst kretsar kring identitet och tillhörighet.

Yrkesvalet tillkom delvis på ren trots. Året på förberedande Nyckelviksskolan var frustrerande, Saadia Hussain blev ofrivilligt representant för en hel världsdel, en hel religion. En dag satt hon med en broschyr från Lahores National college of Art i knät. Läraren gav ifrån sig ett förvånat ”Finns det konsthögskola i Pakistan?!”

– Jag blev provocerad. Detta var 1995. Jag sökte, kom in och gick fem år på konsthögskolan i Lahore.

När hon återvände fick hon snabbt uppdrag och en egen plattform. Hon blir dock fortfarande instoppad i invandrarfacket – bara hon använder grön färg kan verken få muslimstämpel. Samtidigt stör det henne mindre nu än förr, i dag jobbar hon medvetet med frågor om rasism och diskriminering.

– Jag har gjort ett aktivt val. Detta är min kamp för en större frihet. Det är som med kvinno­kampen, för att komma vidare måste vi bearbeta de här frågorna. Konstscenen är fortfarande homogen utifrån klass och färg.

Saadia Hussain är troende. Det märks i flera av hennes arbeten, hon har till exempel gjort egna tolkningar av den muslimska bönemattan. Det är hon rätt ensam om. Det finns flera rasifierade konstnärer i Sverige, säger hon. Men de har oftast tagit avstånd från religionen.

– Jag har inte träffat någon troende muslim som jobbar med samtida konst, inte i min generation. Därför gör jag det, för att vara solidarisk med den rösten i mig själv. Jag är en progressiv muslim, jag ser en massa brister i religionen och saker jag inte kan hålla med om. Men jag har en stark tro och en tydlig guds­längtan.

Hon saknar andra konstnärer att bolla tankarna med. Hur står man upp för en konst som vill bearbeta religionens tema? Som vill kritisera och bejaka?

Diskussionen om hur fritt man i bild kan skildra islam, muslimer och Muhammed är stundtals brännhet. Saaida Hussain låter sig inte dras med, något behov att avbilda muslimska profeter har hon inte. Man måste se till sammanhanget säger hon. I vår del av världen ligger islam redan ner, det är ingen idé att trampa mer. Om hon däremot var verksam i Pakistan, där islam står för makt, skulle hon nog ifrågasätta skarpare.

Blir du stärkt eller rädd av främlings­fientligheten?

– Jag stärks. Eftersom vi också ser hur samhället vaknar. Vi har inte haft krig eller stora kriser. Nu har vi en kris i vårt samhälle. Den får visserligen Sverigedemokraterna att växa, men den väcker också många människor som vill ta ansvar.

Hon vill att konsten blir tydligare än den är i dag.

– Jag ser en avsaknad av politisk konst. Det har varit mycket utforskande av jaget. Jag tror det kommer att förändras.

Kultur är ett stort begrepp som rymmer långt mer än specifika konstnärliga uttryck. Visst är det viktigt att konstscenen speglar hela Sverige. Men det är också viktigt med kulturinsatser på bred front, säger hon. Muslimsk undervisning på svenska, till exempel. Saadia Hussain har läst Koranen på arabiska. Men hon har aldrig hittat något sammanhang där hon fått utrymme att tolka och förstå den ur svenskt perspektiv.

– Rasifierade personer får höra: ”Bara ni lär er språket blir ni en del av samhället”. Alla vet att det är en lögn. Extremismen är en reaktion på det sveket.

Hon får ofta positiva reaktioner från unga muslimer: ”Aha, du är konstnär!”.

– Det ger hopp, de blir lite stolta. Då mår jag bra. Mångfalden måste normaliseras!

Fakta: Saadia Hussain

Namn: Ålder: 42 år

Bor: i Stockholm

Yrke: Konstnär

Aktuell med: Oh my home – lost and found, en vandringsutställning i Europa på temat gränser, tillhörighet och migration.

 

Kristina Lindh

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.