Äntligen fri

Han möter oss i ett avlyssningssäkert rum på baksidan av en restaurang i, som han säger,  en lugn och säker  del  av  huvudstaden Yangon.  Till synes omärkt av sin långa tid i fängelse, berättar han med låg röst om tortyr, isolering och tvångsarbete. 

Htay Kywe är en av ledarna för de burmesiska studenter som kallas 88-rörelsen efter de stora studentupproren  i Yangon mot militärregimen  samma år.  Många av hans kamrater är döda. Antingen ihjälskjutna under demonstrationerna, som skördade tusentals liv, eller av påfrestningarna under långa fängelsevistelser .

Htay Kywe själv greps en andra gång efter att ha deltagit i  protestmarscherna med munkarna  i augusti och september 2007, den så kallade saffransrevolutionen. Året därpå dömdes han till 65 års fängelse.

Nu är han en av 651 burmesiska fångar som fått amnesti av presidenten. En del av den burmesiska vår som tycks svepa över landet.
– Jag visste inget, vågade inte hoppas på något, förrän samma dag vi blev frigivna, säger han och skakar på huvudet.
– Fast  rent intellektuellt visst vi ju att situationen i Myanmar inte kunde fortgå länge till. Att vi skulle bli fria en dag i den nära framtiden.

Han kunde följa utvecklingen i samhället och världen genom kamraterna i fängelset och familjens sporadiska besök, berättar han. Inte så ofta kanske, eftersom Htay Kywe satt fängslad i Buthidaungfängelset i nordvästra Myanmar, 65 mil från Yangon.

Men nu är han alltså hemma och lever öppet .
– Jag deltar i samhällslivet och försöker inte gömma mig, säger han och ler försiktigt.

Han växlar några bekräftande ord på burmesiska med kamraten Zaw Htet Ko Ko, också han dömd till 65 års fängelse och frisläppt genom amnesti, fast i december. Deras liv är farligt konstaterar de, säkerhetspolisen håller koll, öppenheten till trots. Mobiler är svåra att använda och kontakter kollas upp.
Ändå höll Htay Kywe och en del andra ledare presskonferens så fort de kom ur fängelset. Och de ska fortsätta att kämpa för demokratin och verka för att fyllnadsvalet till parlamentet den 1 april blir så demokratiskt och rättvist som möjligt.
- Vi ska arbeta för att Aung San Suu Kyi  och hennes National League for Democracy, NLD, når så stor framgång som möjligt. Men det handlar bara om 48 platser. Det räcker inte för att åstadkomma verklig förändring. Det är först efter valet som det verkliga arbetet för försoning, fred och demokrati  i Myanmar kan börja.