Greker i långa köer till soppkök

KRÖNIKA  Men hur är läget egentligen? Som bosatt i landet sedan 18 år tillbaka får jag dagligen frågor om hur verkligheten ser ut bakom rubrikerna. Är det en överdrift att säga att folk inte har mat för dagen som framkom i Alexandra Pascalidous dokumentär ”Vad är det för fel på grekerna?”

Nej, det är ingen överdrift, även om det inte är hela sanningen. Antalet personer som är beroende av mat från ortodoxa kyrkans soppkök ökar ständigt och de långa köerna påminner om andra tider, inte om Europa 2012. Inte sedan den tyska ockupationen under andra världskriget har en sådan misär setts på Atens gator, säger de som vet.
Då som nu var vintrarna ovanligt kalla och folk dog av svält.
Och i kön till soppköken står inte längre enbart papperslösa invandrare utan även grekiskafamiljer. Arbetslösheten är uppe i 20 procent och för ungdomar under 25 år närmar den sig 50 procent. Enligt statistik från EU lever 25 procent under fattigdomsgränsen.

På kort tid har ett märkligt fenomen inträffat i Grekland. En hel medelklass har helt enkelt suddats ut från den sociologiska kartan. Istället består landet av en klick i toppen och en mycket stor grupp låginkomsttagare och arbetslösa. Drastiska nedskärningar i löner och pensioner tillsammans med höjda skatter har vänt upp och ner på varje familjs budget och ekvationen går inte ihop.
Mest ont gör det att se den unga generationens bristande framtidstro. Chansen att få jobb är mycket liten trots flera års högskolestudier och den som har turen att få ett arbete får en ingångslön på cirka 600 euro, vilket är omöjligt att klara sig på.
Enda lösningen är att emigrera. Just nu pågår en brain-drain med förödande konsekvenser för landets utveckling.

Sverige ligger högt på önskelistan för de unga och det är stor efterfrågan på undervisning i svenska. Själv undervisar jag ett ungt gift par, han elektriker och hon undersköterska, som inte ser någon annan utväg än att åka till Sverige. ”Vi är båda arbetslösa, vad ska vi göra? När ska vi kunna skaffa barn?”.
Men mitt i problemen finns det hoppfulla tecken. Familjeband stärks, grannar hjälper varandra och ordet solidaritet har dammats av. Medvetenheten ökar om att alla sitter i samma båt – och om båten ska kunna ros i land så måste vi hjälpas åt.