För tio år sedan orsakade KG Hammar debattstorm i det som kom att kallas Jesus-debatten. Nu har han gjort det igen. I Kyrkans Tidning nummer 46 skrev Hammar att Kristus är en tankekonstruktion. Det har fått många att ta till orda.
Låt oss först få ordning på tankarna. Att KG Hammar installerades som ärkebiskop i Svenska kyrkan år 1997 är ingen tankekonstruktion. Det spelar ingen roll att personnamn, ärkebiskopsinstallationer, kyrkor och kalendrar är mänskligt konstruerade företeelser i rum och tid. Det spelar heller ingen roll att påståendet ”KG Hammar installerades som ärkebiskop i Svenska kyrkan år 1997” uttrycks med hjälp av en lingvistisk apparatur i ständig förändring. Det är ett faktum, som bara sofisterna förnekar, att KG Hammar installerades som ärkebiskop i Svenska kyrkan år 1997.
Att Jesus från Nasaret blev korsfäst omkring år 30 är heller ingen tankekonstruktion – för att nu gå över till mer väsentliga ting. De flesta antikhistoriker är i alla fall ense om det. De enda som till äventyrs skulle tala om Jesu korsfästelse i termer av tankekonstruktioner är de som förnekar densamma.
Så långt torde KG Hammar själv hålla med. Poängen med hans senaste inlägg, i nummer 48, är ju inte att de historiska händelserna i sig skulle vara konstruerade, utan blott att vittnesbörd och berättelser om dessa händelser aldrig kan vara något annat än tolkningar. Den som säger att KG Hammar installerades som ärkebiskop i Svenska kyrkan år 1997 gör alltså en tolkning av verkligheten, enligt detta synsätt, liksom den som gör gällande att Jesus blev korsfäst omkring år 30.
Även så långt är allt mer eller mindre klart. Visserligen låter det märkligt att tala om tolkningar när det som beskrivs är uppenbara fakta, eller åtminstone allmänt vedertaget, med det kan vi låta passera. Problemet med postmodernism i allmänhet och hermeneutiskt orienterad teologi à la Hammar i synnerhet är att man så ofta stannar vid just detta: tolkningar, berättelser, konstruktioner, kontexter, perspektiv. Som om man därmed trodde sig kunna lämna de mer kontroversiella frågorna om sanning och verklighet därhän.
Men Jesus blev korsfäst på riktigt. Det hände omkring år 30. Till och med Hammar försanthåller dessa delar av de apostoliska och nicenska trosbekännelserna: att Jesus blev korsfäst under Pontius Pilatus.
Den svårare frågan är om Jesus uppstod. Eller för att uttrycka oss rakt på sak: Blev Jesu fysiska, korsfästa kropp levandegjord (och därtill förhärligad) efter att ha varit död i över ett dygn?
Om vi går på Hammars linje blir nog tyvärr svaret nej. I sin förhoppningsvis världsunika debattartikel riktar han nämligen följande varning: ”Om vår tro på Jesu uppståndelse handlar om vad som skedde i historien riskerar vi att lämna bibeltexternas eget fokus på att ’han visade sig’ (1 Kor 15)…” Man vill inte riktigt tro sina ögon: en ärkebiskop emeritus som med hänvisning till ”bibeltexternas eget fokus” varnar Svenska kyrkans medlemmar (eller åtminstone KT:s läsare) för att se Jesu uppståndelse som något som ”skedde i historien”.
Vad som ligger bakom Hammars farhågor är, enligt egen utsago, att ett försanthållande av tron riskerar att förvandla densamma till ”en ersättning för det som historieforskningen inte kan bidra med”. Tanken tycks närmare bestämt vara (hur märkligt det än låter) att vi som kristna inte bör tro på – alltså försanthålla – något som historieforskningen saknar möjlighet att bekräfta. Eftersom Jesu uppståndelse just vore en sådan sak bör vi heller inte tro att vi här har att göra med en historisk händelse.
Denna tankegång (om den är rätt uppfattad) är dubbelt felaktig. Dels tror ju Hammar själv på många saker som varken historieforskningen eller andra vetenskaper kan bekräfta, exempelvis att det finns en yttervärld, att Bach var en gudabenådad kompositör, att Förintelsen aldrig borde ha ägt rum, att Gud finns och att Gud därtill är bortom alla konstruktioner. Dels underkänner tankegången sig själv, ty historieforskningen kan naturligtvis inte bekräfta detta att kristna inte bör tro på något som historieforskningen saknar möjlighet att bekräfta.
Så jag dristar mig att ställa frågan igen: ”Blev Jesu fysiska, korsfästa kropp levandegjord (och därtill förhärligad) efter att ha varit död i över ett dygn?”
Martin Lembke
Doktor i religionsfilosofi
Lunds Universitet
LÄGG TILL NY KOMMENTAR